When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Jag, Chaz och Justin satt och väntade på att Ryan skulle komma, han hade ringt oss allihop och sagt att han skulle berätta något. Vi var hemma hos Chaz.

Dörren öppnades och Ryan kom in.

- Hej allihop! Sa han och log stressat. Justin och Chaz såg bekymmrat på honom, antgligen log bara Ryan sådär när någonting var fel.

- Vems katt har du kört på med bilen? Frågade Chaz.

- Lägg av, jag har något annat jag kanske borde berättat iförrgår... sa Ryan.

- Att du fått ett jobb eller? Sa jag.

- Nej... jag har en ny flickvän, sa Ryan, alla stirrade på honom.

- WHAT?! Skrek sedan alla på samma gång.

- Men Anna då? Skrek jag.

- Har du hypnoteiserat (stav) henne eller?Undrade Justin.

- Vem är det? Utbrast Chaz.

- Svar på fråga ett, ställd av Candie Greene, jag gjorde slut, svar på fråga två, ställd av Justin Bieber, NEJ! Svar på frågade tre, ställd av Chaz Somers, hon heter Kristen Stewart, sa Ryan.

- Va?! Sa jag och Justin på samma gång.

- Överraskning! Sa en röst,vi vände oss om och där stod Kristen (ni minns Justins strul-tjej?).

- Kristen! Vad kul och se dej! Sa jag och kramde henne.

- Hej Candie! Sa hon till mej, Justin gav hon en sur blick.

- Vad trevligt att du har Ryans flickvän, det här ska bli SÅ kul! Sa jag.

- Mm, sa Kristen.

- Snälla Kristi, får jag prata med dej i enrum? Frågade Justin.

- Kalla mej INTE Kristi, men ja! Sa Kristen, henne sord fick oss andra att skratta.

- Tack! Sa Justin och de gick in i rummet bredvid.

- Känner de varndra? Undrade Ryan.

- De har ett förflutet, ja, sa jag. Man hörde att Kristen skrek, Justin  skrek också, sedan hördes ett brak, ännu ett brak, en krasch och en enorm smäll av en dörr som gick igen.

- Sådär ja, sa Kristen som kommit ut ur rummet. Vi fnissade.

- Men hur träffades ni då? Frågade jag.

- På gallerian för två dagar sedan, sa Ryan.

- Har ni kyssts än? Retades Chaz.

- Ja, sa Ryan,

- Faktiskt många gånger, sa Kristen och log.

- Japp, sa Ryan och log.

- FÅ SE DÅ? Sa jag och skrattade.

- Okej, sa Ryan, men precis som han skulle kyssa henne föll han omkull.

- Ryan?! Ropade jag, Kristen och Chaz. Men Ryan låg orörlig på golvet.

- RYAN! Vakna! Skrek Kristen panikslaget. Justin kom också och började sej över Ryan.

- Vakna kompis, sa ha och viftade med handen ovanför Ryan ansiktet. Ryan andades i alla fall, hans bröstkorg rörd sej upp och ner som den skulle. Jag gick till köket och flydde ett glas med iskallt vatten och hällde över Ryan.

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Skrek han och flög upp.

- Haha det gjorde susen! Sa jag.

- Candie! Ropade Ryan och började jaga mej runt i huset.

- Jag är glad att du är hemma, sa jag.

- Det är jag också, sa han och jag lutade mej emot hans axel.

 Min mobil ringade.

FARFAR O FARMOR

Stod på displayen.

- Det är Candie! Sa jag halv högt i fall de inte skulle höra, det var ju inte unga längre.

- Du behöver inte skrika lilla vän, jag hör dej! Sa farmor.

- Förlåt, sa jagoch skrattade lite.

- Vad sa du? Undrade farmor.

- Förlåt! sa jag lite högre.

- Va?

- FÖRLÅT!! Vrålade jag i luren.

- Jag sa ju att du inte behöver skrika! Sa farmor.

- Vad är det farmor? Sa jag och log.

- Micky ska avlivas ikväll, jag antar att du vill ta ett bra farväl? Sa farmor.

- Va? Nej! Ska han?! Sa jag förskräckt.

- Ja, han är gammal nu, jag är så ledsen, kom över när du vill, sa farmor.

- Jag kommer på en gång, sa jag.

- Okej, vi ses, sa hon. Jag la på, Micky var farmor och farfars hund, han har funnits nästan hela mitt och sitt liv, när han var bara 8 veckor när farmor och farfar köpte honom, jag var 4 då. Han var alltså nu 13 år, rätt gammalt för en hund. Innan jag gick ringde jag Justin och berättade sitvationen (stav) för honom, jag bad honom komma över när jag kom hem.

När jag kom fram till farmor och farfars hus känndes det vemodigt, jag skulle sakna Micky så mycket. Jag gick in och mötes av en gammal och trött Micky som fortfarnade blev glad av att se mej.

- Hej gammle vän, hur är det fatt? Sa jag och klappade honom.

- Jag tar en promenad med honom! Ropade jag till farmor och farfar.

- Okej lilla vän, svarade farfar. Jag tog inte kopplet, det fanns ingen risk att Micky skulle ryma, plus att han aldrig brukar han koppel när man går promenad med honom. Vi gick en bit, inte för långt, men en lagom bit, jag klappade Micky.

- Hej vännen, jag kommer sakna dej, sa jag och kramde honom försiktigt. Han slickade mej i ansiktet. Jag började gråta, han la sitt huvud i mitt knä, där jag satt på huk, gråtandes, där dog han, min lilla fina Micky... Jag kommer alltid att älska dej.

When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Någon mer än jag som fick tårar i ögonen... jag vet hur det känns att förlora en hund....

Jag, Ryan och Chaz hade bestämmt oss för att möta Justin på flygplasten allihop, det skulle bli jätte kul!

Om fem minuter skulle Justins plan gå ner för landning, jag, Ryan och Chaz väntade inomhus, vid bagasebanden (stav).

- Ååh vad spännande! Sa jag.

- Ja, Justin var det länge sedan man träffade, sa Chaz.

- Vill ni ha något? Jag tänkte ta en kaffe, sa jag och reste mej.

- Nej tack, sa Chaz och Ryan med en mun. Jag gick ensam mot närmaste café.

- Hej, en latte tack, sa jag.

- Okej, det blir 20 kronor, sa tjejen i kassan.

- Tack, sa jag.

- Det tar två minuter att göra i ordning, fortsatte tjejen medan jag gav henne en 20-lapp.

- Okej, sa jag.

- Har du hört att Justin Bieber kommer hit om cirka tio minuter, han plan håller på att gå ner för landling nu! Sa tjejen upspelt.

- Ja, jag vet, sa jag.

- Hm, vänta lite! Jag känner igen dej! Sa tjejen förtjust.

- Va? Sa jag förvånat.

- Justins tjej, eller hur? Undrade hon.

- Eh, ja, sa jag.

- Latten är klar Angelica! Sa en kille bakom tjejen i kassan.

- Okej, tack! Sa hon och gav mej min latte.

- Sådär ja, hälsa Justin från mej, haha! Sa Angelica som hon tidligen hette.

- Det ska jag, sa jag och log stort emot henne. Var det alltås så här det skulle bli? Om jag var ihop med en popstjärna med hundratusen-tals fans skulle det få konsikvenser, men det fick jag ta, faktiskt. Jag ville fortsätta att vara ihop med Justin, och så skulle det vara, han hade gjort så många uppofringar för mej, jag skulle inte svika honom, aldrig någonsin.

Jag satte mej vid Chaz och Ryan Butter, haha. Han var faktiskt lite butter just nu.

- Hej killar, sa jag.

- Hej, sa Chaz.

- Där kommer han! Sa Ryan och pekade på planet som precis landat

- Ja! Ropade jag och Chaz på samma gång.

Efter cirka tio minuter kom Justin genom dörrarna med Kenny, Scooter, Usher och Pattie.

- Justin Bieber! Skrek typ hela flygplasten och rusade emot honom, Kenny föste undan alla galna fans, Scooter vinkade till oss att komma dit, vi gjorde som han ville.

- Hej, sa jag till Justin.

- Hej! Sa han och kramade mej.

- Meh, dina bästa polare är här också! Sa Ryan som förvandlats till vanliga Ryan Butler igen.

- Yo Chaz and Ryan! Sa Justin och dunkade dem i ryggen. De började prata med varndra ivrigt om typ allting, plötsligt slog nog till mej så jag föll omkull, tre tjejer stod och tittade argt ner på mej.

- Vad gör ni?! Fräste Justin och hjälpte mej upp, tjejerna försökte slå mej men Kenny lyfte bort dem, sedan började jag, Justin, Kenny, Scooter, Usher, Pattie, Chaz, Ryan och resten av Justins crew gå emot utgången.

När vi äntligen satt i Justins limo, kunde jag andans ut, sedan körde vi. Jag kramade Justins hand som jag hållit hårt i hela tiden.

- Gick det bra där inne? Frågade han.

- Jadå, det gick bra, sa jag.

- Så bra, sa Justin och drog sin hand ur mitt grepp och la den om mina axelar, så han kunde krama om mej.

- Jag har saknat dej jätte mycket, sa jag.

- Jag har saknat dej också, sa han och pussade mej på pannan.

- Jag är glad att du är hemma, sa jag.

- Det är jag också, sa han och jag lutade mej emot hans axel.

Sorry för kort men jag tycker faktiskt att jag skev rätt mycket igår, jag får väl akta mej så ni inte får för mycket!!

Kanske skriver mer sedan, för se, eller så gör jag ett till eller två fast tidsinställda...