- Gå ut ur huset, sa Pattie.

- Varför? Frågade jag.

- Du ska få en överrasking, sa Pattie.

- Okej... sa jag och gick ut.

I samma stund fick jag ett slag i magen och i huvudet, sedan föll jag och allting blev svart.

Justin

Jag hörde en ljudlig duns och flög upp från soffan. Jag sprang dit ljudet kom från. Där ute på trappan stod mamma och en kille med enorma muskler, vid deras fötter låg Candie med en växande blodpöl under sig.

- Vad har ni gjort?! Skrek jag.

- Justin... jag vill inte att du träffar den flickan, hon har fått ditt hjärta brustet mer än en gång! Sa mamma.

- Men mamma.... sa jag och satte mig på nä vid Candies kropp. Jag tog av mig tröjan och stoppade blodflödet i Candies bakhuvud med den.

- Ta honom! Sa mamma och muskelkillen tog tag i mig och höll i mig.

- Släpp mig! Skrek jag.

- Slå till honom varje gång han pratar, men bara lite löst, sa mamma. Muskelkillen nickade.

- Lägg av! Fräste jag. Jag fick en slag i magen som fick mig att tappa andan.

- Lite löst... fick jag fram men fick då ett nytt slag på samma ställe.

Jag chippade efter luft och vred mig för att komma loss på samma gång.

- Lägg dem båda i bilen, bind dem också! Sa Mamma och började gå mot sin stora svarta bil som stod på parkeringen.

Muskelkillen band först mig och sedan Candie, sen slängde han in oss i bakluckan.

Jag hörde hur mamma skrattade där framme innan hon körde iväg.

Jag började gråta av att se Candies livlösa ansikte. Min tröja låg blodig bredvid henne. Jag lyckades kravla mig närmare Candie och lyfte mina bundna händer och tog tag i min tröja. Jag lyckades lägga den vid Candies sår, sedan svängde bilen till och jag slog i huvudet.

Snart svimmade jag.

*

- Justin?! Justin?! JUSTIN!!?!?!

Jag satte mig upp. Candie satt bredvid mig.

- Vad har hänt? Sa jag. Hon såg sig omkring.

- Vet inte, vi är i något sorts mörktrum med en liten lampa i... sa hon ironiskt.

- Okej... sa jag och kramade henne. Jag märkte att vi inte var bundna längre.

- Jag har så ont i huvudet, sa Candie.

- De slog dig... sa jag.

- Vilka de? Sa hon.

- Mamma och någon muskelkille... sa jag. Candie fnissade till.

- Inget att skratta åt! Sa jag.

- Du låter avundsjuk, sa hon.

- På vad? Sa jag.

- På att din mamma hänger med en annan kille än du! Sa Candie.

- Äh lägg av! fräste jag. Hon fnissade och pussade mig på näsan.

- Varför har du ingen tröja? Sa Candie sedan.

- Jag tog av den och använde som tryckförband till ditt sår i bakhuvudet, berättade jag.

- Jaha, sa hon och rörde på sitt bakhuvud.

- Det är nog därför du har ont i huvudet, sa jag. Hon svarade inte utan visade sina händer som var alldels kladdiga av mörkrött blod.

- OMG! Det där ser inte bra ut! Sa jag och tittade på blodet.

- Hjälp... kved Candie.

- Du har blodförlust, du är jätteblek! Sa jag upprört.

- Justin... grät hon.

- Lugn, jag... började jag, men precis då kom två poliser ner springade.

- Vad har hänt? Sa den ena.

- Hon har stor blodförlust ta henne till sjukhus! Sa jag.

- En ambulans väntar redan utan för, du behöver nog också få en titt, vad är ni råkat ut för? Sa den andre. Jag svarade inte utan hjälpte Candie till ambulansen, vi fick varsin bår och så åkte vi in till sjukhuset.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som rubriken säger tänkte jag börja på en ny novell nu... Så jag tänkte att huvudpersonen ska se ut som Lucy Hale (från Pretty Little Liars där hon spelar Aria Montgomery). Lite Information om novellen innan prologen: Skai Jackson flyttar fr...

Den natten sov jag med Nina tätt intill mig. Nu var det min tur att gråta. Jag saknade Justin, han skulle ligga framför mig i sängen, han skulle snarka lätt och jag skulle le åt att jag inte kunde somna för hans snarkningar. Men han var inte där o...

- Nej, jag skulle inte byta detta mot någonting i hela världen, kom nu! Sa jag och kysste Justin. Vi gick ut i snön, Justin flinade. Jag drog vagnen framför mig med Nina i. - Vad flinar du åt? Sa jag och skrattade. - Inget, sa han och kysste ...

- Hej. Sa jag. - Förlåt. Sa han. - För vad? Frågade jag. - Det där igår... mumlade Justin. - Du fick en chock, sa jag milt. - Är jag förlåten? - Aha... log jag. - Bra! Sa han och kramade mig hårt och länge. Framme vid altaret kände...

- Ååh! Skrek jag. - Vad säger du? - Ja, viskade jag och kysste honom. Hårt och länge.  - Bra, mummlade han. - Bättre än bra, mummlade jag tillbaka.  Två dagar kvar tills bröllopet... jag var alldeles i extas. Justin låg bredvid mig i "vå...