- Gör det du, jag stannar här hemma! Sa jag.

- Okej, ses babe! Sa han och kysste mig. Sedan gick han. Jag log för mig själv och lutade huvudet bakåt.

Han var så sööt!

När Justin kom hem igen såg han trött ut.

- Gick det bra? Frågade jag.

- Mm... suckade han och satte sig bredvid mig.

- Trött?

- Nej, jag är utbrännd, sa han. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och strök honom över magen.

- Får jag en puss? Frågade han. Jag fnissade till och kysste honom.

- Såklart, sa jag när våra läppar avlägsnades från varandras.

*

Jag vaknade av att Justin skakade mig.

- Vad? Stönade jag.

- Jag älskar dig, sa han.

- Jag vet, suckade jag.

- Vill du gifta dig med mig? Frågade han och gick ner på knä. Han höll fram en vacker silver ring med en diamant i mitten.

- Ååh! Skrek jag.

- Vad säger du?

- Ja, viskade jag och kysste honom. Hårt och länge. 

- Bra, mummlade han.

- Bättre än bra, mummlade jag tillbaka. 

- En ambulans väntar redan utan för, du behöver nog också få en titt, vad är ni råkat ut för? Sa den andre. Jag svarade inte utan hjälpte Candie till ambulansen, vi fick varsin bår och så åkte vi in till sjukhuset.

Jag behövde inte bli undersökt men Candie behövde. De konstapterade att hon behövde en blodtranspottion (stav).

- Jag ställer upp! Sa jag snabbt.

- Aldrig! Du är Justin Bieber eller hur? Sa en ´doktorn.

- Ja? Sa jag.

- Just det! Du behöver din energi på scénen!

Jag suckade.

- Jaja, sa jag trött. Men jag tyckte det var orättvist, jag kanske ville? Vem bryr sig om min karriär, bara Candie klarade sig.

- Justin... sa Candie. Jag gick fram till hennes säng.

- Hej älskling, viskade jag.

- Hej, log hon.

- Jag gör det ändå! Säg INTE emot mig! Sa jag till doktorn.

Han suckade.

- Okej då, sa han.

Jag fick sätta mig på en stol bredvid Candies säng. De satte en slang i min arm som gick till hennes hals.

Jag såg på hur mitt blod långsamt flöt in i Candie, och hur hon långsamt fick färg på kinderna.

När blodtransporttionen (stav) var klar kände jag mig lite snörrig med doktorn försäkrade mig om att det skulle gå bort så fort jag fick lite mat i mig.

*

Jag och Candie satt i soffan hemma hoss henne.

Vi hade sett på film och nu slappade vi bara lite.

- Tack för att du gav mig ditt blod, annars hade jag nog dött, sa hon.

- Det är lugnt, sa jag och kramade henne hårt.

Candie

Justin såg så glad ut, han var väl glad för att jag levde, men om jag var han skulle jag varit oroligt för min mamma, hon satt ju i fängelse för vad hon gjort.

- Justin... hur är det? Frågade jag försiktgt.

- Jag mår fint, sa han.

- Din mamma då?

- Just det, jag skulle gå till fängelset och hälsa på henne idag! Sa han.

- Gör det du, jag stannar här hemma! Sa jag.

- Okej, ses babe! Sa han och kysste mig. Sedan gick han. Jag log för mig själv och lutade huvudet bakåt.

Han var så sööt!

- Gå ut ur huset, sa Pattie.

- Varför? Frågade jag.

- Du ska få en överrasking, sa Pattie.

- Okej... sa jag och gick ut.

I samma stund fick jag ett slag i magen och i huvudet, sedan föll jag och allting blev svart.

Justin

Jag hörde en ljudlig duns och flög upp från soffan. Jag sprang dit ljudet kom från. Där ute på trappan stod mamma och en kille med enorma muskler, vid deras fötter låg Candie med en växande blodpöl under sig.

- Vad har ni gjort?! Skrek jag.

- Justin... jag vill inte att du träffar den flickan, hon har fått ditt hjärta brustet mer än en gång! Sa mamma.

- Men mamma.... sa jag och satte mig på nä vid Candies kropp. Jag tog av mig tröjan och stoppade blodflödet i Candies bakhuvud med den.

- Ta honom! Sa mamma och muskelkillen tog tag i mig och höll i mig.

- Släpp mig! Skrek jag.

- Slå till honom varje gång han pratar, men bara lite löst, sa mamma. Muskelkillen nickade.

- Lägg av! Fräste jag. Jag fick en slag i magen som fick mig att tappa andan.

- Lite löst... fick jag fram men fick då ett nytt slag på samma ställe.

Jag chippade efter luft och vred mig för att komma loss på samma gång.

- Lägg dem båda i bilen, bind dem också! Sa Mamma och började gå mot sin stora svarta bil som stod på parkeringen.

Muskelkillen band först mig och sedan Candie, sen slängde han in oss i bakluckan.

Jag hörde hur mamma skrattade där framme innan hon körde iväg.

Jag började gråta av att se Candies livlösa ansikte. Min tröja låg blodig bredvid henne. Jag lyckades kravla mig närmare Candie och lyfte mina bundna händer och tog tag i min tröja. Jag lyckades lägga den vid Candies sår, sedan svängde bilen till och jag slog i huvudet.

Snart svimmade jag.

*

- Justin?! Justin?! JUSTIN!!?!?!

Jag satte mig upp. Candie satt bredvid mig.

- Vad har hänt? Sa jag. Hon såg sig omkring.

- Vet inte, vi är i något sorts mörktrum med en liten lampa i... sa hon ironiskt.

- Okej... sa jag och kramade henne. Jag märkte att vi inte var bundna längre.

- Jag har så ont i huvudet, sa Candie.

- De slog dig... sa jag.

- Vilka de? Sa hon.

- Mamma och någon muskelkille... sa jag. Candie fnissade till.

- Inget att skratta åt! Sa jag.

- Du låter avundsjuk, sa hon.

- På vad? Sa jag.

- På att din mamma hänger med en annan kille än du! Sa Candie.

- Äh lägg av! fräste jag. Hon fnissade och pussade mig på näsan.

- Varför har du ingen tröja? Sa Candie sedan.

- Jag tog av den och använde som tryckförband till ditt sår i bakhuvudet, berättade jag.

- Jaha, sa hon och rörde på sitt bakhuvud.

- Det är nog därför du har ont i huvudet, sa jag. Hon svarade inte utan visade sina händer som var alldels kladdiga av mörkrött blod.

- OMG! Det där ser inte bra ut! Sa jag och tittade på blodet.

- Hjälp... kved Candie.

- Du har blodförlust, du är jätteblek! Sa jag upprört.

- Justin... grät hon.

- Lugn, jag... började jag, men precis då kom två poliser ner springade.

- Vad har hänt? Sa den ena.

- Hon har stor blodförlust ta henne till sjukhus! Sa jag.

- En ambulans väntar redan utan för, du behöver nog också få en titt, vad är ni råkat ut för? Sa den andre. Jag svarade inte utan hjälpte Candie till ambulansen, vi fick varsin bår och så åkte vi in till sjukhuset.