- Vill du åka till Canada i helgen? Frågade Usher.

- Gärna! Jag saknar Ryan och Chaz! Sa jag.

Igår hade jag åkt till mormor och morfar, som vanligt, och idag kom Ryan och Chaz för att vi skulle kunna vara så mycket som möjligt tillsammans under helgen.

CANDIE

Klockan var halv åtta på morgonen och jag vaknade av att min mobil ringde. Det var doltnummer som ringde.

- Candie, sa jag.

- Hej Can! Det är Justin! SNÄLLA LÄGG INTE PÅ! Sa en röst.

- Nej Justin, jag lägger inte på, sa jag.

- Snälla Candie, jag älskar dej, sa han.

- Jag älskar dej också, men jag vill inte uttsättas av trakaserier igen, sa jag.

- Vad som helst för dej, sa han.

- Justin...

- Varför kan vi inte...

- Kanske, sa jag och la på. Jag gick upp ur sängen och duschade. Jag satte på mej min badrock, jag minndes när Justin lånade den... jag började gråta, det var inte första gången precis nästan varje dag grät jag över Justin. Min mobil ringde.

- Hallå? Sa jag trött.

- Heej! Det är Eric, sa en röst.

- Hej, sa jag.

- Vad är det? Något du vill säga?

- Kom till Starbuck om kvart, sa jag och la på.

Jag ringade till Justin.

- CANDIE! Ropade han när han svarade.

- Hej Justin, sa jag.

- Vad är det? Har du bestämt dej att sluta prata med mej? Sa han oroligt.

- Nej, jag ringer för att säga att jag vill leva mitt liv med dej, sa jag.

- Eric då?

- Jag tänker göra slut med honom, kom hem till mej om en timme, sa jag.

- Okej, jag förstår dej, hejdå,

- Hejdå, sa jag. Han la på. 

När jag lite senare kom till Starbucken så satt redan Eric där.

- Hej! Ropade han överlyckligt.

- Hej, sa jag lite tystare, jag ville inte göra honom ledsen men jag var tvungen.

- Vad har hänt? Frågade han när jag suttit mej.

- Jag vill göra slut med dej, ledsen... sa jag.

- Va?! Sa han förskräckt.

- Ja... jag är ledsen men... viskade jag.

- Det är den där Bieber killen va?! Jaf visste det! Du är bara en jäkla player! Fräste Eric.

- Snälla lugna ner dej, bad jag.

- Förlåt, men jag är så kär i dej, jag kunde knappt fatta att vi var ihop... sa Eric.

- Jag vet, men du måste inse att jag fortfarndre har känslor för Justin och har nog haft det hela tiden, jag vet inte vad jag ska göra, sa jag och brast i gråt. Eric gick fram till mej och kramade mej.

- Jag är alltid på din sida, oroa dej inte, Justin är nog bättre om du tycker det, det är okej, sa han.

- Tack! Snyftade jag och kramade honom.

När jag en halvtimme senare satt i mitt hus med Justin känndes allting bra igen.

- Tack för allting, sa jag till Justin.

- Varsågod, jag hoppas du kommer ha det bra med vänner och så i skolan även omvi är ihop, sa Justin.

- Ja, Anna och Eric är ialla fall på min sida, sa jag.

- Bra, han verkar schysst (stav) den där Eric, sa Justin.

- Ja, men jag älskar dej ändå mest, sa jag  och kysste honom.