(har inga bilder orkar inte leta lovar att göra det på nästa inlägg)

Hajen hög efter mej, den lyckades skrapa sina vassa tänder emot mitt ben så blodet rann.

Det sved och nu blev hajen helt galen av bloddoften, den högg vilt och nu var jag säker på att vi skulle dö.

Flickan tjöt och jag desamma, det fanns liksom inget annat att göra. Hajens gap var bara en decimeter ifrån mina ben, den skulle hugga av mej foten, sedan äta mej levande, och som dessert, en liten skraj flickunge. Jag blundade och väntade på hugget, men det kom aldrig. Istället kände jag armar kring mej, plötsligt låg jag och flickan på stranden, jag andades häfigt och med rädsla att svimma. Flickan hostade och spyde vatten.

- Tack, sa jag till våran räddare. Han var brun hårig och log mot mej.

- Varsågod, sa han.

- BRYAN! Skrek en gäll röst. En tjej med långt rött hår kom fram till oss.

- Hej Clara! Sa han och kramade henne.

- Hur kan du kladda med en annan tjej! Fräste hon och slet sej loss.

- Nej, hon höll på att bli dödade av en haj, sa han och log.

- Jamen att kyssa henne var väl onödigt? Undrade Clara.

- Vad sa du? Undrade jag.

- Lugn, jag gjorde bara konstgjord andning! Sa Bryan.

- Du ska få för det här! Sa Clara och tittade surt på mej.

- Jamen, jag vet! Sa Bryan.

- Vadå? Sa Clara.

- För att lösa komfliketen och vara snälla mot varndra så kan du komma på Claras fest imorgon, fortsatte Brayn.

- Om jag får ta med min pojkvän så, sa jag. Något glimmade till i Claras ögon.

- Visst, visst, vad heter han? Sa hon ivrigt.

- Han är Justin Bieber, sa jag.

- VA?!

- Vi kommer om ingen på din fest vet vem han är, eller i alla fall inte är fans! Sa jag.

- Nejdå! Jag lovar! Sa Clara.

- När börjar festen då? Undrade jag.

- Klockan sju imorgon, sa Clara och log, sedan gick hon och Bryan.

Nästa dag hade jag och Justin bestämt oss för att gå på festen. Jag hade satt på mej en lång klänning, en mörkblå. Sedan hade jag på mej silver ringar i öronen, och klackaskor. Jag tog på mej mascara och klarröttläppstift. Justin gjorde sej lät i ordning han med.

- Sådär ja, sa han och log mot sin egen spegelbild.

- Japp, sa jag.

- I know you love me, I know you care... sjöng Justin.

- Gör du jämt så? Sa jag.

- Haha, ja, gammal vana, vet du! Sa Justin och kysste mej.

När vi var på festen tänkte jag; "Det här ska bli en bra kväll". Men inget blev som jag tänkt mej.... inget alls.

Så jag skrev äntligen klart kaptilet, idag började jag skolan och bara så ni vet så kan det bli kanske mer eller mindre uppdatering, vi får väl se!