- Jag är glad att du är hemma, sa jag.

- Det är jag också, sa han och jag lutade mej emot hans axel.

 Min mobil ringade.

FARFAR O FARMOR

Stod på displayen.

- Det är Candie! Sa jag halv högt i fall de inte skulle höra, det var ju inte unga längre.

- Du behöver inte skrika lilla vän, jag hör dej! Sa farmor.

- Förlåt, sa jagoch skrattade lite.

- Vad sa du? Undrade farmor.

- Förlåt! sa jag lite högre.

- Va?

- FÖRLÅT!! Vrålade jag i luren.

- Jag sa ju att du inte behöver skrika! Sa farmor.

- Vad är det farmor? Sa jag och log.

- Micky ska avlivas ikväll, jag antar att du vill ta ett bra farväl? Sa farmor.

- Va? Nej! Ska han?! Sa jag förskräckt.

- Ja, han är gammal nu, jag är så ledsen, kom över när du vill, sa farmor.

- Jag kommer på en gång, sa jag.

- Okej, vi ses, sa hon. Jag la på, Micky var farmor och farfars hund, han har funnits nästan hela mitt och sitt liv, när han var bara 8 veckor när farmor och farfar köpte honom, jag var 4 då. Han var alltså nu 13 år, rätt gammalt för en hund. Innan jag gick ringde jag Justin och berättade sitvationen (stav) för honom, jag bad honom komma över när jag kom hem.

När jag kom fram till farmor och farfars hus känndes det vemodigt, jag skulle sakna Micky så mycket. Jag gick in och mötes av en gammal och trött Micky som fortfarnade blev glad av att se mej.

- Hej gammle vän, hur är det fatt? Sa jag och klappade honom.

- Jag tar en promenad med honom! Ropade jag till farmor och farfar.

- Okej lilla vän, svarade farfar. Jag tog inte kopplet, det fanns ingen risk att Micky skulle ryma, plus att han aldrig brukar han koppel när man går promenad med honom. Vi gick en bit, inte för långt, men en lagom bit, jag klappade Micky.

- Hej vännen, jag kommer sakna dej, sa jag och kramde honom försiktigt. Han slickade mej i ansiktet. Jag började gråta, han la sitt huvud i mitt knä, där jag satt på huk, gråtandes, där dog han, min lilla fina Micky... Jag kommer alltid att älska dej.

When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Någon mer än jag som fick tårar i ögonen... jag vet hur det känns att förlora en hund....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som rubriken säger tänkte jag börja på en ny novell nu... Så jag tänkte att huvudpersonen ska se ut som Lucy Hale (från Pretty Little Liars där hon spelar Aria Montgomery). Lite Information om novellen innan prologen: Skai Jackson flyttar fr...

Den natten sov jag med Nina tätt intill mig. Nu var det min tur att gråta. Jag saknade Justin, han skulle ligga framför mig i sängen, han skulle snarka lätt och jag skulle le åt att jag inte kunde somna för hans snarkningar. Men han var inte där o...

- Nej, jag skulle inte byta detta mot någonting i hela världen, kom nu! Sa jag och kysste Justin. Vi gick ut i snön, Justin flinade. Jag drog vagnen framför mig med Nina i. - Vad flinar du åt? Sa jag och skrattade. - Inget, sa han och kysste ...

- Hej. Sa jag. - Förlåt. Sa han. - För vad? Frågade jag. - Det där igår... mumlade Justin. - Du fick en chock, sa jag milt. - Är jag förlåten? - Aha... log jag. - Bra! Sa han och kramade mig hårt och länge. Framme vid altaret kände...

- Ååh! Skrek jag. - Vad säger du? - Ja, viskade jag och kysste honom. Hårt och länge.  - Bra, mummlade han. - Bättre än bra, mummlade jag tillbaka.  Två dagar kvar tills bröllopet... jag var alldeles i extas. Justin låg bredvid mig i "vå...