Jag satt ensam på mitt rum, solen lyste igen persienerna (stav) men allting jag kunde tänka på att Jake var borta, jag ville skrika nej, jag ville ha tillbaka min bror, men han var borta, borta för evight...

"Kära dagbok, jag ska börja skolan igen, jag klarade inte av det efter Jakes död, men jag tror att det ska funka nu. Idag kommer det att bli bra, det måste det bli, jag kommer le, och det leende kommer säga; Jag är okej, jag mår bra. Jag ska inte komma tillbaka som den lilla tjejen vars mamma och bror dött, och pappa sitter i fängelse, nej, hedan efter kommer ingen historia in i mitt liv, bara, jag och Justin, och resten av mitt vardagliga liv."

Jag stängde dagboken som jag köpt igår, den var blekt ljusrosa med en ettiket där det stod CANDIE. Jag tog min väska som stod på golvet i hallen och gick ut, Justin hade åkt sent igår kväll, han skulle vara borta i tre dagar och förbereda för en konsert, en vecka senare skulle Justin åka på turné i ett halvår, det längtade jag INTE till.

När jag kom till skolan fick jag en storkram av Dessie, och en av Anna, och såklart en av Eric.

- Tack hörni, sa jag.

- Åh din lilla stackare, jag hoppas att det är okej med dej, jag hörde om din  bror, och din pappa, jag är så ledsen... babblade Dessie på och jag fnissade.

- Det är okej, I am Fine, sa jag och drog på mej det där "jag är okej"-leendet.

JUSTIN

Jag ville inte störa Candie på lektionen, men jag kände mej tvungen att ringa henne, som en hjälp på tvarven, eller? Jag undrade vad hon gjorde just nu... kanske satt hon inlåst på en toalett och grät... eller så blev hon retad över att hennes pappa var en brottsling?

Candie

Där stod jag, mitt bland säkert 20 från min klass och 20 från andra klasser runt om mej och beklagade över Jake och pappa, det var både jobbigt och härligt att veta att de brydde sej.

- Tack, det är jätte snällt av er allihop, sa jag.

- Jag kan hjälpa dej med läxorna!¨

- Jag kan köpa en läsk åt dej!

- Jag kan  bjuda på lunch!

Alla frågade mej saker, av vänliga själ förstås men jag orkade inte med all uppmärksamhet.

På eftermiddagen när jag kom hem tog jag fram min dagbok och började skriva.

"Kära dagbok, hela dagen sa jag samma sak till alla, jag mår bra, jag klarar mej, men jag har ljugit, jag har aldrig sagt sanningen, jag mår inte bra, jag klarar mej inte, det är tur att jag har Justin, annars hade jag inte orkat, Anna och Eric har jag förstås, men de frågar också Är du okej? Det är bara Justin som förstår, jag är glad att han lyssnar på mej, men jag behöver fortfarnde inte någon psykolog, jag har ju dej och Justin."

Min mobil ringde.

- Candie, sa jag.

- Hej Cadnie, det är Justin, vad gör du?

- Inget, du då? Sa jag snabbt, jag ville inte att Justin skulle veta om dagboken.

- Jag tänkte bara säga hej, jag ville bara höra om du var okej? Hur var det i skolan? Sa JUstin.

- Jag är okej, och snälla fråga inte det igen, jag mår bra, sa jag, men sedan ångrade jag mej, jag ljög ju, och för Justin ville jag inte ljuga.

- Är du säker? Frågade Justin.

- Nej, jag mår hemskt, jag klarar det knappt, jag vill inte mer! Skrek jag och började gråta.

- Såja, det är okej, jag kan inte komma just nu, men snart, jag lovar, och under turnén lovar jag att komma till dej och hälsa på då och då, sa Justin lugnade.

- Tack, snyftade jag.

Sådär ja, hoppas ni gillar kapitlet, ska lägga upp ett inlägg på iansomerhalderstorys.bloggplatsen.se

ses där :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som rubriken säger tänkte jag börja på en ny novell nu... Så jag tänkte att huvudpersonen ska se ut som Lucy Hale (från Pretty Little Liars där hon spelar Aria Montgomery). Lite Information om novellen innan prologen: Skai Jackson flyttar fr...

Den natten sov jag med Nina tätt intill mig. Nu var det min tur att gråta. Jag saknade Justin, han skulle ligga framför mig i sängen, han skulle snarka lätt och jag skulle le åt att jag inte kunde somna för hans snarkningar. Men han var inte där o...

- Nej, jag skulle inte byta detta mot någonting i hela världen, kom nu! Sa jag och kysste Justin. Vi gick ut i snön, Justin flinade. Jag drog vagnen framför mig med Nina i. - Vad flinar du åt? Sa jag och skrattade. - Inget, sa han och kysste ...

- Hej. Sa jag. - Förlåt. Sa han. - För vad? Frågade jag. - Det där igår... mumlade Justin. - Du fick en chock, sa jag milt. - Är jag förlåten? - Aha... log jag. - Bra! Sa han och kramade mig hårt och länge. Framme vid altaret kände...

- Ååh! Skrek jag. - Vad säger du? - Ja, viskade jag och kysste honom. Hårt och länge.  - Bra, mummlade han. - Bättre än bra, mummlade jag tillbaka.  Två dagar kvar tills bröllopet... jag var alldeles i extas. Justin låg bredvid mig i "vå...