- Ja, jag glömmer aldrig Candie, hon är mitt allt, om jag förlorade henne igen skulle jag inte kunna leva...

CANDIE

(lyssna medan du läser)

"Kära dagbok, jag fattar det inte, jag har förlorat ännu en

 närastående, mitt liv är inte som det ska vara, jag saknar verkligen Jake och Dessie, men jag har fått tre nya vänner, Siena, Alice och Mina, Anna har inte träffat dem, men jag har berättat för henne om dem, hon blev glad för min skull, sedan berättade hon den hemska nyheten, hon skulle flytta, hennes mamma och pappa tyckte att Canada inte är säkert längre, när det dött två personer på en månad. Jag har inte Justin eller Anna här, Eric, Mina, Siena och Alice är de ända jag har nu, jag älskar dem för var det gör."

Jag slog ihop dagboken och övade på mitt "jag är okej" leende igen.

- Jag mår bra, jag klarar mej, sa jag inställsamt till mej själv, men det funkade inte, jag fick plötsligt damp, jag började slå saker omkring mej sedan fick jag nog av hela skiten, jag skulle inte ljuga mera.

I skolan frågade en lärare hur jag mådde, bakom henne stod två amdra elever som instämde.

- Dåligt, jag mår shit dåligt, så sluta tjata för i helvete, det blir värre, ni vet inte vad jag gått igen, att se sin bror dö... att hitta sin bästa vän död, att ha en brottsling till farsa och en död mamma, jag fan orkar inte med era irriterande kommentarer 24-7! Skrek jag och gick därifrån.

När jag kom hem skrev jag snabbt i dagboken;

"Där fick de! TACK!"

Sedan ringade jag till Justin, han svarade inte så jag lämnade ett meddelande.

- Hej, vad gör du? Ring när du hör detta, din Godis bit! Sa jag och la på.

Jag kollade på "Shake It Up" på Disney Channel, det var dert ända jag kunde tänka mej att titta på just nu, det fanns en tjej som hette Candie där, de kallade henne för Candie Usla Cho, haha!

Jag somnade i soffan och vaknade på morgon precis i tid till att gå till skolan, det struntade jag i, nu hade jag ju ingen anledning att gå dit längre, Mina, Alice och Siena gick ju inte i min skola ändå, och Anna hade flyttat, Eric orkade jag inte med just nu...

Jag satte mej upp och sträckte på mej och gick ut i köket. Jag satte på en kopp kaffe och rostade en macka och brädde den med marmelad. Sedan tog jag mackan och koppen och satte mej framför TV igen, precis då  ringde de på dörren, jag gick och uppnade. Justin!

- Hej! Ropade jag och kramade honom.

- Hej sötnos, whatzz up? Sa han och kramade mej tillbaka.

- Dessie tog självmord... viskade jag.

- Om du känner dej ensam så kan du alltid ringa Chaz eller Ryan, okej? Sa Justin. Jag nickade. Vi satte oss i soffan och pratade, han berättade om en tjej som hette Lissie som ville gifta sej med honom för att de förlovade sej på skoj när det var tio, jag fnissade åt historien och Justin såg lättat ut, som om han var rädd att jag skulle blivit arg, men det skulle jag aldrig bli, det är ju inte hans fel.

- Vad ska du göra nu? Frågade jag.

- Jag måste åka hem imorgon, jag har en konsert då, jag lyckades avboka konserten idag, jag twittrade till mina fans att jag aldrig ville svika dem, sa Justin och såg ledsen ut.

- Du får åka dit igen om du vill,det är okej, sa jag.

- Tack! Whatever you go, whatever you do, I'll be right here with you, forever, viskade han i mitt öra, sedan reste han sej.

- Hejdå Justin, viskade jag. Sedan var han borta.

TRE MÅNADER SENARE

Jag hade inte hört en knyst från Justin sen han häslade på mej för tre månader sedan, jag sakande honom verkligen, han skulle vara i Mexico City och spela idag, han hade antagligen precis gått upp nu, jag bestämmde mej att åka dit.

VÄL FRAMME

När jag kom fram var Scooter den första som såg mej, han vinkade åt mej.

- Hej Candie, Justin och Kristen är inne i turné bussen! Sa Scooter och log.

- Tack, sa jag. Jag blev lite misstänksam över Kristen, men Justin skulle aldrig lämna mej, jag öppnade dörren till Turné bussen och Justin kramade om mej.

- Justin! Vad gör du?! Skrek Kristen.

- Liz... sa Justin.

- Justin? Sa jag.

- Får jag prata med dej Candie, i enrum, tillade Justin, jag nickade.

- Det här är Kristen, hon är min kusin, oroa dej inte över henne, sa Justin.

- Jaha, förlåt Justin, sa jag. Justin sa åt mej att vänta här utan för medan han gick och pratade med Usher om jag fick stanna i några dagar.

Kristen

Då kom Kristen ut.

- Förlåt för förut, sa hon.

- Det är okej, sa jag.

- Bra, sa Kristen.

- Så du är Justins kusin? Frågade jag.

- Nej, du är ju det, sa Kristen.

- Nej, jag är hans flickvän, sa jag.

- Nej jag är det, sa Kristen. Då kom Justin tillbaka, vi båda blängde på honom.

- Så ni har träffats..? Sa han.

- Justin! Sa vi på samma gång. Sedan började jag springa därifrån, Kristen också.

- VÄNTA! TJEJER! Ropade Justin efter oss, vi sprang därifrån allt vad vi kunde, tårarna rann, FAN JUSTIN!

(hittar ingen bilder)

- Bara så du vet, Dessie, jag älskar dej jätte mycket, jag kan inte leva med att veta att du trodde att jag hatade dej... men jag är lycklig över att din önskan blev sann, du somnade förevight och du är säkert lycklig nu... tack för allting, Candie.

Jag såg ut genom fönstret, jag satt vid datorn och klockan var halv 2 på dagen, det regnade. Min mobil påminnelse signal startade och jag reste mej upp för att se vad jag nu glömt.

Fotograf kursen

Stod det, fan det hade jag helt glömt. Jag drog på mej min gröna höst/vår jacka och ett par guldringar i öronen. Sedan satte jag på mej en stickade basker.

När jag kom fram till lokalen där kursen skulle hållas var alla redan där, eller ja, det var bara 5 pers.

- Hej, du måste vara Candie Greene? sa en kvinna i 40 års åldern som var hårt sminkd med ett förskräckligt rött läppstift.

- Ja, och du är..? Frågade jag.

- Jag är eran lärare, men kalla mej Tanya, sa kvinnan och jag nickade.

Jag satte mej bredvid en tjej med långt blont hår som satt på en av bänkarna vid borden där vi antagligen skulle arbeta.

- Hej, jag heter Siena, sa tjejen.

- Hej, sa jag och log.

- Jag heter Alice, sa en annan tjej på andra sidan vårt bord.

- Ahha, hej! Sa jag.

- Och jag är Mina, sa den sista tjejen, resten av killar.

- Okej, trevligt att ses allihop, sa jag och skrattade.

- Japp, desamma, sa Alice.

- Kan ni flickor sluta pladdra så jag ka få prata? Frågade Tanya.

- Jadå, sa vi i kör.

JUSTIN

Jag och Selena satt och kollade på TV, jag var precis klar med en konsert, och var trött.

- Du var fantasisk, sa Selena.

- TAck, sa jag. Då kom en tjej med långt kolsvart hår in i min lors (stav).

- JUSTIN! Skrek hon och kramade mej.

- Vem är du? Frågade jag.

- Jag heter Lissie, du och jag ska gifta oss! Kolla själv! Sa tjejen och sträckte fram sin hand där det satt en ring med en diamant på.

- Lissie, från skolan? Frågade jag.

- Ja, vi förlovade oss ju! Sa Lissie.

- Det var på skoj, det var en lek, det var när vi var tio, sa jag.

- Men du gav mej en riktig ring, sa Lissie.

- Från mammas smyckekrinn ja! Sa jag.

- Men älskling då! Vilken uppåfring för mej! Sa Lissie och kysste mej.

- Justin? Sa Selena.

- Jag vet, men det var såå länge sedan, sa jag facinerat (stav).

- Candie då? Undrade Selena.

- Har du en annan sweet? Sa Lissie.

- Ja, och det är hon och jag, inte du och jag, ledsen´,jag glömmer henne aldirg, sa jag och knuffade ut Lissie ur min lors (stav) och låste dörren.

- Bra gjort Biebs, sa Selena.

- Ja, jag glömmer aldrig Candie, hon är mitt allt, om jag förlorade henne igen skulle jag inte kunna leva...

(lyssna medan du läser)

Såja, det är okej, jag kan inte komma just nu, men snart, jag lovar, och under turnén lovar jag att komma till dej och hälsa på då och då, sa Justin lugnade.

- Tack, snyftade jag.

JUSTIN
Jag satt på turné bussen, bredvid mej satt Selena, hon skämtade hela tiden, och klagade lite över att sista inspelingen av Wizard Of Waverly Place snart var klar, Selena skulle vara med mej på de  två första veckorna av min turné, det var skönt.  

- Selena, kan du sluta babbla? Frågade jag och gav henne en dask på huvudet.

- Haha, ja Justin, sa Selena och skrattade.

CANDIE

Jag och Anna satt i Annas hamock, vi pratade och åt isglass från kiosken en kilometer bort, då kom Annas pappa springade uppifrån deras hus, Anna hade inte flyttat hemifrån ännu.

- Vad har hänt pappa? Frågade Anna oroligt.

- Det är en från polisen, en Dessie är död! Ropade Pappa.

- VAD?! Skrek jag och Anna på samma gång.

Vi åkte till platsen där polisen var, där, på en bår låg Dessie, livlös med ett rött märke kring halsen.

- Vad hände? Frågade jag med darrande röst.

- Hon tog livet av sej genom att ställa sej framför tåget, jag är ledsen, sa Polisen.

- Men varför? Frågade Anna. Polisen höll upp en mobil och en anteckningsbok.

- I de här står anledningen, sa han och räckte mobilen till mej och boken till Anna.

- Va? Är de Dessies? Frågade jag.

- Japp, läs SMS;en, sa polisen.

Gå och dö!

Kom aldrig tillbaka igen din idiot!
Hoppas att du dör!

Jävel

Vi ska spöa dej imorgon om du kommer till skolan

DÖÖÖ

Med mera...

- Har du i klassen skickat det här till Dessie, grät jag, polisen nickade, jag började gråta ännu mer, Anna grät också, det stod antagligen lika hemska saker där, vi bytte föremål och jag började läsa.

Pappa slog mej idag, inte ovänat, jag vill inte ljuga mer... Cecce tog sönder mina nya örhängen igår... jag har fått fler hot sms... jag har inga vänner längre... inte ens Anna och Candie gillar mej längre, de pratar knappt med mej... jag visste att den dagen skulle komma, de sa att allting skulle bli bra, men nu orkar jag inte mera... ikväll ska det ske, som jag sagt i flera år, jag kommer aldrig tillbaka, min önskan ska upfylas, jag fylls av en frid redan nu...

Jag kastade ifrån mej boken och började gråta igen, jag sjönk ner på knä och grät, grät och grät... Anna kramade mej, hon grät också, varför?

När jag kom hem ringde jag Justin, vi pratade lite, jag orkade inte skriva i dagboken, jag kollade ut genom fönsteret.

- Bara så du vet, Dessie, jag älskar dej jätte mycket, jag kan inte leva med att veta att du trodde att jag dödade dej... men jag är lycklig över att din önskan blev sann, du somnade förevight och du är säkert lycklig nu... tack för allting, Candie.

Jag satt ensam på mitt rum, solen lyste igen persienerna (stav) men allting jag kunde tänka på att Jake var borta, jag ville skrika nej, jag ville ha tillbaka min bror, men han var borta, borta för evight...

"Kära dagbok, jag ska börja skolan igen, jag klarade inte av det efter Jakes död, men jag tror att det ska funka nu. Idag kommer det att bli bra, det måste det bli, jag kommer le, och det leende kommer säga; Jag är okej, jag mår bra. Jag ska inte komma tillbaka som den lilla tjejen vars mamma och bror dött, och pappa sitter i fängelse, nej, hedan efter kommer ingen historia in i mitt liv, bara, jag och Justin, och resten av mitt vardagliga liv."

Jag stängde dagboken som jag köpt igår, den var blekt ljusrosa med en ettiket där det stod CANDIE. Jag tog min väska som stod på golvet i hallen och gick ut, Justin hade åkt sent igår kväll, han skulle vara borta i tre dagar och förbereda för en konsert, en vecka senare skulle Justin åka på turné i ett halvår, det längtade jag INTE till.

När jag kom till skolan fick jag en storkram av Dessie, och en av Anna, och såklart en av Eric.

- Tack hörni, sa jag.

- Åh din lilla stackare, jag hoppas att det är okej med dej, jag hörde om din  bror, och din pappa, jag är så ledsen... babblade Dessie på och jag fnissade.

- Det är okej, I am Fine, sa jag och drog på mej det där "jag är okej"-leendet.

JUSTIN

Jag ville inte störa Candie på lektionen, men jag kände mej tvungen att ringa henne, som en hjälp på tvarven, eller? Jag undrade vad hon gjorde just nu... kanske satt hon inlåst på en toalett och grät... eller så blev hon retad över att hennes pappa var en brottsling?

Candie

Där stod jag, mitt bland säkert 20 från min klass och 20 från andra klasser runt om mej och beklagade över Jake och pappa, det var både jobbigt och härligt att veta att de brydde sej.

- Tack, det är jätte snällt av er allihop, sa jag.

- Jag kan hjälpa dej med läxorna!¨

- Jag kan köpa en läsk åt dej!

- Jag kan  bjuda på lunch!

Alla frågade mej saker, av vänliga själ förstås men jag orkade inte med all uppmärksamhet.

På eftermiddagen när jag kom hem tog jag fram min dagbok och började skriva.

"Kära dagbok, hela dagen sa jag samma sak till alla, jag mår bra, jag klarar mej, men jag har ljugit, jag har aldrig sagt sanningen, jag mår inte bra, jag klarar mej inte, det är tur att jag har Justin, annars hade jag inte orkat, Anna och Eric har jag förstås, men de frågar också Är du okej? Det är bara Justin som förstår, jag är glad att han lyssnar på mej, men jag behöver fortfarnde inte någon psykolog, jag har ju dej och Justin."

Min mobil ringde.

- Candie, sa jag.

- Hej Cadnie, det är Justin, vad gör du?

- Inget, du då? Sa jag snabbt, jag ville inte att Justin skulle veta om dagboken.

- Jag tänkte bara säga hej, jag ville bara höra om du var okej? Hur var det i skolan? Sa JUstin.

- Jag är okej, och snälla fråga inte det igen, jag mår bra, sa jag, men sedan ångrade jag mej, jag ljög ju, och för Justin ville jag inte ljuga.

- Är du säker? Frågade Justin.

- Nej, jag mår hemskt, jag klarar det knappt, jag vill inte mer! Skrek jag och började gråta.

- Såja, det är okej, jag kan inte komma just nu, men snart, jag lovar, och under turnén lovar jag att komma till dej och hälsa på då och då, sa Justin lugnade.

- Tack, snyftade jag.

Sådär ja, hoppas ni gillar kapitlet, ska lägga upp ett inlägg på iansomerhalderstorys.bloggplatsen.se

ses där :D

Skyrock.com" width="240" height="200" />

- Ja, men jag älskar dej ändå mest, sa jag  och kysste honom.

- GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! Ropade min pappa och min storebror Jake på samma gång jag öppnade dörren till pappas hus.

Jag hade lovat att vara hoss honom och Jake när jag fyllde år eftersom jag bodde ensam.

- Tack, sa jag och log. Pappa höll i en enrom gräddtårta med jordgubbar och två ljus, en ett och en åtta, jag fyllde ju 18.

Justin hade fyllt 18 för en vecka sedan, nu var det min tur.

- Så vart är Simom då? Skulle han inte också komma? Frågade pappa.

Fan, jag hade ju glömt att berätta att jag var ihop med Justin nu, fan!

- Eh... jo, jag har... gjort... slut, med honom... stammade jag.

- Va? Sa pappa och Jake på samma gång, de stirrade först på mej sedan på varndra, sedan skrek de rätt ut.

- JA! Yes! Awsome! FINALLY!! Ropade de lyckligt.

- Vad sa ni? Sa jag och nu var det min tur att se förvånad ut.

- Vi har väntat i åratal på att du skulle göra slut med honom! Sa Jake.

- Ja, stackars Monica som inte för se detta, skrockade pappa.

- Sluta, sa jag. Moncia var min mamma, hon hade ju dött.

- Så vem är du ihop med nu då? Frågade Jake.

- Jo... Ju... Justin... stammade jag, jag visste inte hur de skulle reagera på att jag var ihop med Justin BIEBER.

- Justin..? Sa pappa uppmuntrande.

- Bieber, avslutade jag och de stirrade på mej.

JUSTIN

Jag skyndade mej allt vad jag kunde, i ena handen hade jag choklad och rosor, i den andra hade jag en prestent till Cadnie.

När jag kom hem till hennes pappa där vi skulle vara och fira hennes fördelsedag hörde jag skrik inifrån huset.

Jag ryckte upp dörren och där innan för stod en man i 40 års åldern, han var högröd i ansiktet och svetten pärlades i hans panna, bredvid honom stod en kille med blont hår och mjöklchoklads-ögon, sådan som Candie hade. Två meter ifrån dem stod Candie, ögonen var mörka och blixtrade av ilska, som ett åskväder.

- Candie? Sa jag.

- Du måste vara Justin, sa mannen, som jag antog var Cadnies pappa, och den andre killen var väl hennes bror Jake.

- JAG HATAR DEJ! Skrek Candie´, först trodde jag att hon sa till mej sedan upptäckte jag att hon stirrade på sin pappa, sedan såg jag stjärnor.

CANDIE

Jag kunde inte fatta att pappa just slagit till Justin-som låg på golvet och kved.

- Va fan gör du?! Skrek jag till pappa och slog honom över kinden.

- Det där lär du få ångra! Morrade pappa. Han drog fram en pistol ur jackfickan.

- Vad i helvete... svor jag.

- Jag fick den på min resa till Rio, nu faan! Sa pappa och riktade pistolen emot Justin.

- Pappa nej! Ropade Jake och hoppade emellan skottet och Justin, skottet träffade därför Jake, inte Justin.

- JAKE! Skrék jag, jag satte mej bredvid honom och skakade hans axlar, han var död, skottet hade träffat precis nedan för hjärtat, men han hade ändå dött.

- Candie... viskade Justin.

- Min son! NEJ! NEJ! NEJ! INTE Jacob! Grät pappa.

- Jake... viskade jag och tog hans livlösa hand.

SENARE PÅ POLISSTATIONEN

Jag satt med Justin i väntrummet, pappa hade hamnat i fängelse och jag skulle skriva på kontraktet till pappas, eller snarare mitt hus nummera.

- Jag beklagar verkligen Jacob, hans begravning hålls imorgon kväll, sa en kvinnligpolis som precis kommit in i rummet.

- Tack, sa jag och torkade en tår.

- Jag har nummret till en bra psykolog ifall du behöver, sa hon.

- Vad snällt av dej, men jag behöver ingen psykolog, sa jag.

- Ta det ändå, sa polisen och gav en lapp med ett nummer på.

- Okej, tack då, sa jag. Sedan fick jag skriva på kontraktet och sedan gick jag och Justin hem, till mitt gammla hus, som jag fått av Justin, jag skulle ha det andra som "komma bort hus" eller vad man säger.

Jag satt ensam på mitt rum, solen lyste igen persienerna (stav) men allting jag kunde tänka på att Jake var borta, jag ville skrika nej, jag ville ha tillbaka min bror, men han var borta, borta för evight...

Hej alla läsare!!

Jag har ändrat utseende på Candie

Nu ser hon ut såhär:

//Lexi

PS. Uppdatering under detta!!!

- Vill du åka till Canada i helgen? Frågade Usher.

- Gärna! Jag saknar Ryan och Chaz! Sa jag.

Igår hade jag åkt till mormor och morfar, som vanligt, och idag kom Ryan och Chaz för att vi skulle kunna vara så mycket som möjligt tillsammans under helgen.

CANDIE

Klockan var halv åtta på morgonen och jag vaknade av att min mobil ringde. Det var doltnummer som ringde.

- Candie, sa jag.

- Hej Can! Det är Justin! SNÄLLA LÄGG INTE PÅ! Sa en röst.

- Nej Justin, jag lägger inte på, sa jag.

- Snälla Candie, jag älskar dej, sa han.

- Jag älskar dej också, men jag vill inte uttsättas av trakaserier igen, sa jag.

- Vad som helst för dej, sa han.

- Justin...

- Varför kan vi inte...

- Kanske, sa jag och la på. Jag gick upp ur sängen och duschade. Jag satte på mej min badrock, jag minndes när Justin lånade den... jag började gråta, det var inte första gången precis nästan varje dag grät jag över Justin. Min mobil ringde.

- Hallå? Sa jag trött.

- Heej! Det är Eric, sa en röst.

- Hej, sa jag.

- Vad är det? Något du vill säga?

- Kom till Starbuck om kvart, sa jag och la på.

Jag ringade till Justin.

- CANDIE! Ropade han när han svarade.

- Hej Justin, sa jag.

- Vad är det? Har du bestämt dej att sluta prata med mej? Sa han oroligt.

- Nej, jag ringer för att säga att jag vill leva mitt liv med dej, sa jag.

- Eric då?

- Jag tänker göra slut med honom, kom hem till mej om en timme, sa jag.

- Okej, jag förstår dej, hejdå,

- Hejdå, sa jag. Han la på. 

När jag lite senare kom till Starbucken så satt redan Eric där.

- Hej! Ropade han överlyckligt.

- Hej, sa jag lite tystare, jag ville inte göra honom ledsen men jag var tvungen.

- Vad har hänt? Frågade han när jag suttit mej.

- Jag vill göra slut med dej, ledsen... sa jag.

- Va?! Sa han förskräckt.

- Ja... jag är ledsen men... viskade jag.

- Det är den där Bieber killen va?! Jaf visste det! Du är bara en jäkla player! Fräste Eric.

- Snälla lugna ner dej, bad jag.

- Förlåt, men jag är så kär i dej, jag kunde knappt fatta att vi var ihop... sa Eric.

- Jag vet, men du måste inse att jag fortfarndre har känslor för Justin och har nog haft det hela tiden, jag vet inte vad jag ska göra, sa jag och brast i gråt. Eric gick fram till mej och kramade mej.

- Jag är alltid på din sida, oroa dej inte, Justin är nog bättre om du tycker det, det är okej, sa han.

- Tack! Snyftade jag och kramade honom.

När jag en halvtimme senare satt i mitt hus med Justin känndes allting bra igen.

- Tack för allting, sa jag till Justin.

- Varsågod, jag hoppas du kommer ha det bra med vänner och så i skolan även omvi är ihop, sa Justin.

- Ja, Anna och Eric är ialla fall på min sida, sa jag.

- Bra, han verkar schysst (stav) den där Eric, sa Justin.

- Ja, men jag älskar dej ändå mest, sa jag  och kysste honom.

-

(lyssna på låten medans du läser)

- Anna, kan jag få prata med Justin själv i några minuter? Sa hon.

- Javisst, sa Anna.

- Tack, sa Candie.

- Okej vad är det? Frågade jag.

- JAg vill göra slut... sa Candie.

Jag fattade inte vad hon sa.

- Varför..? Viskade jag.

- Jag älskar dej, men... se vad din kärlek gjort! Sa Candie och började gråta.

- Vad menar du? Frågade jag och kämpade för att inte gråta.

- Bara för att du och jag är ihop blev hela skolan min fiende, alla hatade mej och mobbade mej, sa Candie.

- Är det därför? Frågade jag.

- Ja, Justin, jag älskar dej, men det är bäst för oss båda om det är såhär, jag är ledsen, sa Candie.

- Okej, jag älskar dej också, viskade jag och kysste henne mjukt, sedan gick jag.

ETT HALVÅR SENARE

Jag såg Candie där, med en annan kille, jag visste vem det var, Eric Donovan, de hade det mysigt ihop, det visste jag, hon var lycklig, utan mej...

Det borde vara jag, som höll i hennes hand, skrattade med henne, kysste henne, tröstade henne när hon var ledsen, gjorde allt för att få henne att älska mej mera.

- Mrs. Candie Bieber, mummlade jag, det skulle hon hetta om vi var gifta, eller skulle vi ha hennes efternamn? Men nu var det försent, allting var annulunda.

Jag älskade henne, fortfarande, jag undrade om hon fortfarnde älskade mej?

Jag stod inte ut längre, jag kunde inte se henne på avstånd längre! Jag sprang fram till henne.

- VÄNTA! Ropade jag. Hon vände sej om.

- Justin? Sa hon, hennes underbara röst som sa mitt namn...

- Jag älskar dej fortfarnde! SNÄLLA DU! Ropade jag.

- Justin det är över, jag är ledsen, sa hon och gick, tillsammans med Eric, de höll varandra i händerna, det borde vara jag, jag och Candie i all evighet.

- That shold be me, holding your hands... sjöng jag, jag satt vid min gitarr och övade, det gick inte, allting jag kunde tänka på var; Candie.

Hon hade det bra, men jag saknade henne såå mycket.

- Please come back, because I still love you, I think on all memories we have toghter... sjöng jag.

Jag minndes när vi var på utomhusbadet tillsammans med Anna och Ryan, eller när vi busade med varandra i poolen, jag minnes allting...

- We where Romeo and Juliet, I be there for you, and you for me, I remeber when we said Forever And Always, we where so happy toghter, I hope you remember that, I still love you... sjöng jag vidare, det här kunde bli en låt, eller?

- Bra Justin! Sa Usher, han stod bakom mej och klappade i händerna.

- Tack... suckade jag och torkade en tår.

- Vill du åka till Canada i helgen? Frågade Usher.

- Gärna! Jag saknar Ryan och Chaz! Sa jag. (Han var i L.A.)

(Lyssna klart på låten om den inte är slut).

Hoppas ni gillar det!!