(har inga bilder orkar inte leta lovar att göra det på nästa inlägg)

Hajen hög efter mej, den lyckades skrapa sina vassa tänder emot mitt ben så blodet rann.

Det sved och nu blev hajen helt galen av bloddoften, den högg vilt och nu var jag säker på att vi skulle dö.

Flickan tjöt och jag desamma, det fanns liksom inget annat att göra. Hajens gap var bara en decimeter ifrån mina ben, den skulle hugga av mej foten, sedan äta mej levande, och som dessert, en liten skraj flickunge. Jag blundade och väntade på hugget, men det kom aldrig. Istället kände jag armar kring mej, plötsligt låg jag och flickan på stranden, jag andades häfigt och med rädsla att svimma. Flickan hostade och spyde vatten.

- Tack, sa jag till våran räddare. Han var brun hårig och log mot mej.

- Varsågod, sa han.

- BRYAN! Skrek en gäll röst. En tjej med långt rött hår kom fram till oss.

- Hej Clara! Sa han och kramade henne.

- Hur kan du kladda med en annan tjej! Fräste hon och slet sej loss.

- Nej, hon höll på att bli dödade av en haj, sa han och log.

- Jamen att kyssa henne var väl onödigt? Undrade Clara.

- Vad sa du? Undrade jag.

- Lugn, jag gjorde bara konstgjord andning! Sa Bryan.

- Du ska få för det här! Sa Clara och tittade surt på mej.

- Jamen, jag vet! Sa Bryan.

- Vadå? Sa Clara.

- För att lösa komfliketen och vara snälla mot varndra så kan du komma på Claras fest imorgon, fortsatte Brayn.

- Om jag får ta med min pojkvän så, sa jag. Något glimmade till i Claras ögon.

- Visst, visst, vad heter han? Sa hon ivrigt.

- Han är Justin Bieber, sa jag.

- VA?!

- Vi kommer om ingen på din fest vet vem han är, eller i alla fall inte är fans! Sa jag.

- Nejdå! Jag lovar! Sa Clara.

- När börjar festen då? Undrade jag.

- Klockan sju imorgon, sa Clara och log, sedan gick hon och Bryan.

Nästa dag hade jag och Justin bestämt oss för att gå på festen. Jag hade satt på mej en lång klänning, en mörkblå. Sedan hade jag på mej silver ringar i öronen, och klackaskor. Jag tog på mej mascara och klarröttläppstift. Justin gjorde sej lät i ordning han med.

- Sådär ja, sa han och log mot sin egen spegelbild.

- Japp, sa jag.

- I know you love me, I know you care... sjöng Justin.

- Gör du jämt så? Sa jag.

- Haha, ja, gammal vana, vet du! Sa Justin och kysste mej.

När vi var på festen tänkte jag; "Det här ska bli en bra kväll". Men inget blev som jag tänkt mej.... inget alls.

Så jag skrev äntligen klart kaptilet, idag började jag skolan och bara så ni vet så kan det bli kanske mer eller mindre uppdatering, vi får väl se! 

- Men...

- Ryan! Jag är SÅ trött, snälla, får jag sova i några timmar till? Sa jag.

- Ja visst! Förlåt! Sa han och la på. Jag somnade om.

Jag satt och tittade på MTV, jag var halv dåsig och höll på att somna. Då ringade min mobil för tionde gången, och för tionde gången var det Ryan. Jag orkade knappt svara.

- Hej Ryan, sa jag trött.

- Hej! Vad gör du? Ska vi hitta på något? Som sagt är jag så ledsen... babblade han.

- RYAN! Avbröt jag. Snälla du, jag vet att du är ledsen, men det är OKEJ! Fortsatte jag.

- Förlåt, var är Justin, sa Ryan.

- Han är på en konsert, sa jag ointersserat.

- Okej, när kommer han hem?

- Ikväll, tror jag, muttrade jag.

- Jaha, okej, jag ska inte störa dej mera, sa Ryan.

- Hejdå! Sa jag.

- Hejdå! Sa Ryan, vi la på samtidigt.  

Efter bara några minuter ringde det igen. Den här gången var det Alice.

- Hej! Sa jag.

- Hej! Sa hon.

- Vad händer? Sa jag och log.

- Jag, Siena och Mina undrade bara om du ville dra till stranden med oss? Sa Alice.

- Ja gärna! Ryan har provoserat mej hela morgonen med att ringa och be om ursäkt för här om kvällen, sa jag.

- Skönt att hänga med de coola tjejerna då, sa Alice och vi skrattade.

En halvimme senare var jag, Alice, Mina och Siena nere vid stranden. En kille med blont hår och surfingbräda. Han var riktigt snygg, Siena skrek nästan högt.

- Ni borde inte vara här, någon har dött´, igen, sa han och gick.

- Dött? Sa jag rätt ut i luften. En badvakt stod längre bort på stranden, jag sprang fram till honom.

- Hej på dej lilla fröken, sa han.

- Vem har dött? Och hur? Frågade jag.

- En tjej som var och surfade med sin pojkvän, han blev attackerad av en haj och dog, sa badvakten.

- Var det han den blonde som precis gick? Han där borta? Frågade jag och pekade på killen som varnat oss, han stod och pratade med Siena, Mina och Alice, han såg verkligen trött ut.

- Ja, sa badvakten.

- Okej, tack! Sa jag och sprang till de andra.

- Sluta! Fräste jag och knuffade undan Siena som stod längst fram.

- Ehum... sa killen.

- Hans flickvän dog precis, hon blev dödad av en haj, väste jag åt Siena och de andra.

- Aaa! Skek någon från vattnet. Vi tittade dit och såg en liten tjej med långt brunt hår som hade en stor gul badring runt sej, bredvid henne såg jag en vass fena som stack upp.

- Åh nej! Viskade jag och hoppade i. Jag simmande allt vad jag kunde, tillslut kom jag fram till flickan. Hon skrek.

- Ta det lugnt, jag ska hjälpa dej, sa jag. Hon nickade. Jag tog henne i famnen och försökte simma in mot land. Hajen hög efter mej, den lyckades skrapa sina vassa tänder emot mitt ben så blodet rann.

Det sved och nu blev hajen helt galen av bloddoften, den högg vilt och nu var jag säker på att jag skulle dö.

- Haha det gjorde susen! Sa jag.

- Candie! Ropade Ryan och började jaga mej runt i huset.

Jag, Chaz, Justin, Ryan och Kristen var på bio, vi såg en film som hette 'Apornas Planet'. Den var riktigt bra faktiskt. När vi stod utanför biografen skulle Chaz gå hem, men vi andra skulle äta på en pizzeria som avrundning.

- En Hawii, en Calsone (stav), en Margerita och en Vezuvio (stav), tack! Sa jag till kocken. Han nickade och ropade beställningarna till de i köket.

- Var det bra så? Undrade han.

- Nej, fyra läsk, sa jag.

- Okej, ta från kylen där, sa han och pekade.

- Mm, tack, sa jag och hämtade en Coka Cola till mej. De andra fick hämta sitt själva. Jag satt mej bredvid Justin. Vi kysste varandra och sedan såg vi uppmuntrande på Ryan och Kristen.

- Azzå vi pussades hela filmen så... sa Ryan.

- Gjorde ni, det märkte inte jag, sa Justin.

- Ni var väl för distraherade (stav) av filmen, sa Ryan.

- Mm, mumlade jag.

När vi senare skulle sklijas åt kysste jag och Justin varnadra som avsked.

- Ska inte ni..? Undrade Justin. Ryan tittade sej omkring, sedan lutade han sej fram, men precis innan kyssen skulle bli av stannade han upp.

- JAG KAN INTE! Skrek han.

- Ryan? Sa jag.

- Jag kan inte, upprepade Ryan, fast lite tystare.

- Vadå kan inte, ni har ju kyssts hela filmen, sa jag.

- NEJ! Jag ljög, jag ljög igår också, vi har ALDIRG kyssts och kommer aldrig göra, jag kan inte kyssas, sa Ryan.

- Va? Sa jag och Justin på samma gång.

- Mm... ni är rysligt arga va? Undrade Ryan.

- Nejdå, men testa och kyss henne! Sa Justin.

- Aldirg, jag är usel, muttrade Ryan.

- Never Say Never, sa jag och så skrattade jag och Justin, som Gunther och Tinka i 'Shake It Up' Aha ha ha, Aha ha ha!

Sedan gick vi hem.

När jag kom hem duschade jag och sedan satte jag på mej mjukisbyxor och en svart t-shirt där det stod "Do You Wanna Be My Boyfriend?"

Under var det tre hjärtan, över de första stod det "Yes" på den andra stod det "Maybe" och på den sista stod det "No". Allt ihop stod i självlysande rosa. Sedan borsta jag tänderna, fönade håret och borstade igenom det. Sedan gick jag och la mej, jag somnade med än gång.

Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringade.

- Hallå? Sa jag trött.

- Hej, det är Ryan! Sa en röst.

- Jaha, hej Ryan, sa jag. 

- Jag har så dåligt samvete för att jag ljög, sa han.

- Men Ryan, det är så okej, det är inget du behöver oroa dej om, sa jag.

- Men...

- Ryan! Jag är SÅ trött, snälla, får jag sova i några timmar till? Sa jag.

- Ja visst! Förlåt! sa han och la på. Jag somnade om.  

When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Jag, Chaz och Justin satt och väntade på att Ryan skulle komma, han hade ringt oss allihop och sagt att han skulle berätta något. Vi var hemma hos Chaz.

Dörren öppnades och Ryan kom in.

- Hej allihop! Sa han och log stressat. Justin och Chaz såg bekymmrat på honom, antgligen log bara Ryan sådär när någonting var fel.

- Vems katt har du kört på med bilen? Frågade Chaz.

- Lägg av, jag har något annat jag kanske borde berättat iförrgår... sa Ryan.

- Att du fått ett jobb eller? Sa jag.

- Nej... jag har en ny flickvän, sa Ryan, alla stirrade på honom.

- WHAT?! Skrek sedan alla på samma gång.

- Men Anna då? Skrek jag.

- Har du hypnoteiserat (stav) henne eller?Undrade Justin.

- Vem är det? Utbrast Chaz.

- Svar på fråga ett, ställd av Candie Greene, jag gjorde slut, svar på fråga två, ställd av Justin Bieber, NEJ! Svar på frågade tre, ställd av Chaz Somers, hon heter Kristen Stewart, sa Ryan.

- Va?! Sa jag och Justin på samma gång.

- Överraskning! Sa en röst,vi vände oss om och där stod Kristen (ni minns Justins strul-tjej?).

- Kristen! Vad kul och se dej! Sa jag och kramde henne.

- Hej Candie! Sa hon till mej, Justin gav hon en sur blick.

- Vad trevligt att du har Ryans flickvän, det här ska bli SÅ kul! Sa jag.

- Mm, sa Kristen.

- Snälla Kristi, får jag prata med dej i enrum? Frågade Justin.

- Kalla mej INTE Kristi, men ja! Sa Kristen, henne sord fick oss andra att skratta.

- Tack! Sa Justin och de gick in i rummet bredvid.

- Känner de varndra? Undrade Ryan.

- De har ett förflutet, ja, sa jag. Man hörde att Kristen skrek, Justin  skrek också, sedan hördes ett brak, ännu ett brak, en krasch och en enorm smäll av en dörr som gick igen.

- Sådär ja, sa Kristen som kommit ut ur rummet. Vi fnissade.

- Men hur träffades ni då? Frågade jag.

- På gallerian för två dagar sedan, sa Ryan.

- Har ni kyssts än? Retades Chaz.

- Ja, sa Ryan,

- Faktiskt många gånger, sa Kristen och log.

- Japp, sa Ryan och log.

- FÅ SE DÅ? Sa jag och skrattade.

- Okej, sa Ryan, men precis som han skulle kyssa henne föll han omkull.

- Ryan?! Ropade jag, Kristen och Chaz. Men Ryan låg orörlig på golvet.

- RYAN! Vakna! Skrek Kristen panikslaget. Justin kom också och började sej över Ryan.

- Vakna kompis, sa ha och viftade med handen ovanför Ryan ansiktet. Ryan andades i alla fall, hans bröstkorg rörd sej upp och ner som den skulle. Jag gick till köket och flydde ett glas med iskallt vatten och hällde över Ryan.

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Skrek han och flög upp.

- Haha det gjorde susen! Sa jag.

- Candie! Ropade Ryan och började jaga mej runt i huset.

- Jag är glad att du är hemma, sa jag.

- Det är jag också, sa han och jag lutade mej emot hans axel.

 Min mobil ringade.

FARFAR O FARMOR

Stod på displayen.

- Det är Candie! Sa jag halv högt i fall de inte skulle höra, det var ju inte unga längre.

- Du behöver inte skrika lilla vän, jag hör dej! Sa farmor.

- Förlåt, sa jagoch skrattade lite.

- Vad sa du? Undrade farmor.

- Förlåt! sa jag lite högre.

- Va?

- FÖRLÅT!! Vrålade jag i luren.

- Jag sa ju att du inte behöver skrika! Sa farmor.

- Vad är det farmor? Sa jag och log.

- Micky ska avlivas ikväll, jag antar att du vill ta ett bra farväl? Sa farmor.

- Va? Nej! Ska han?! Sa jag förskräckt.

- Ja, han är gammal nu, jag är så ledsen, kom över när du vill, sa farmor.

- Jag kommer på en gång, sa jag.

- Okej, vi ses, sa hon. Jag la på, Micky var farmor och farfars hund, han har funnits nästan hela mitt och sitt liv, när han var bara 8 veckor när farmor och farfar köpte honom, jag var 4 då. Han var alltså nu 13 år, rätt gammalt för en hund. Innan jag gick ringde jag Justin och berättade sitvationen (stav) för honom, jag bad honom komma över när jag kom hem.

När jag kom fram till farmor och farfars hus känndes det vemodigt, jag skulle sakna Micky så mycket. Jag gick in och mötes av en gammal och trött Micky som fortfarnade blev glad av att se mej.

- Hej gammle vän, hur är det fatt? Sa jag och klappade honom.

- Jag tar en promenad med honom! Ropade jag till farmor och farfar.

- Okej lilla vän, svarade farfar. Jag tog inte kopplet, det fanns ingen risk att Micky skulle ryma, plus att han aldrig brukar han koppel när man går promenad med honom. Vi gick en bit, inte för långt, men en lagom bit, jag klappade Micky.

- Hej vännen, jag kommer sakna dej, sa jag och kramde honom försiktigt. Han slickade mej i ansiktet. Jag började gråta, han la sitt huvud i mitt knä, där jag satt på huk, gråtandes, där dog han, min lilla fina Micky... Jag kommer alltid att älska dej.

When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Någon mer än jag som fick tårar i ögonen... jag vet hur det känns att förlora en hund....

Jag, Ryan och Chaz hade bestämmt oss för att möta Justin på flygplasten allihop, det skulle bli jätte kul!

Om fem minuter skulle Justins plan gå ner för landning, jag, Ryan och Chaz väntade inomhus, vid bagasebanden (stav).

- Ååh vad spännande! Sa jag.

- Ja, Justin var det länge sedan man träffade, sa Chaz.

- Vill ni ha något? Jag tänkte ta en kaffe, sa jag och reste mej.

- Nej tack, sa Chaz och Ryan med en mun. Jag gick ensam mot närmaste café.

- Hej, en latte tack, sa jag.

- Okej, det blir 20 kronor, sa tjejen i kassan.

- Tack, sa jag.

- Det tar två minuter att göra i ordning, fortsatte tjejen medan jag gav henne en 20-lapp.

- Okej, sa jag.

- Har du hört att Justin Bieber kommer hit om cirka tio minuter, han plan håller på att gå ner för landling nu! Sa tjejen upspelt.

- Ja, jag vet, sa jag.

- Hm, vänta lite! Jag känner igen dej! Sa tjejen förtjust.

- Va? Sa jag förvånat.

- Justins tjej, eller hur? Undrade hon.

- Eh, ja, sa jag.

- Latten är klar Angelica! Sa en kille bakom tjejen i kassan.

- Okej, tack! Sa hon och gav mej min latte.

- Sådär ja, hälsa Justin från mej, haha! Sa Angelica som hon tidligen hette.

- Det ska jag, sa jag och log stort emot henne. Var det alltås så här det skulle bli? Om jag var ihop med en popstjärna med hundratusen-tals fans skulle det få konsikvenser, men det fick jag ta, faktiskt. Jag ville fortsätta att vara ihop med Justin, och så skulle det vara, han hade gjort så många uppofringar för mej, jag skulle inte svika honom, aldrig någonsin.

Jag satte mej vid Chaz och Ryan Butter, haha. Han var faktiskt lite butter just nu.

- Hej killar, sa jag.

- Hej, sa Chaz.

- Där kommer han! Sa Ryan och pekade på planet som precis landat

- Ja! Ropade jag och Chaz på samma gång.

Efter cirka tio minuter kom Justin genom dörrarna med Kenny, Scooter, Usher och Pattie.

- Justin Bieber! Skrek typ hela flygplasten och rusade emot honom, Kenny föste undan alla galna fans, Scooter vinkade till oss att komma dit, vi gjorde som han ville.

- Hej, sa jag till Justin.

- Hej! Sa han och kramade mej.

- Meh, dina bästa polare är här också! Sa Ryan som förvandlats till vanliga Ryan Butler igen.

- Yo Chaz and Ryan! Sa Justin och dunkade dem i ryggen. De började prata med varndra ivrigt om typ allting, plötsligt slog nog till mej så jag föll omkull, tre tjejer stod och tittade argt ner på mej.

- Vad gör ni?! Fräste Justin och hjälpte mej upp, tjejerna försökte slå mej men Kenny lyfte bort dem, sedan började jag, Justin, Kenny, Scooter, Usher, Pattie, Chaz, Ryan och resten av Justins crew gå emot utgången.

När vi äntligen satt i Justins limo, kunde jag andans ut, sedan körde vi. Jag kramade Justins hand som jag hållit hårt i hela tiden.

- Gick det bra där inne? Frågade han.

- Jadå, det gick bra, sa jag.

- Så bra, sa Justin och drog sin hand ur mitt grepp och la den om mina axelar, så han kunde krama om mej.

- Jag har saknat dej jätte mycket, sa jag.

- Jag har saknat dej också, sa han och pussade mej på pannan.

- Jag är glad att du är hemma, sa jag.

- Det är jag också, sa han och jag lutade mej emot hans axel.

Sorry för kort men jag tycker faktiskt att jag skev rätt mycket igår, jag får väl akta mej så ni inte får för mycket!!

Kanske skriver mer sedan, för se, eller så gör jag ett till eller två fast tidsinställda...

(hittar inga bilder.......)

- Tack, jag sviker dej aldrig, sa han.

- Tack själv, sa jag.

Jag väcktes brutalt av att mitt täcka for av mej, jag föll ut ur sängen och hamnade på mattan jag hade nedan för min säng, som tur var, en stor mjuk matta.

- Justin vad i..? Muttrade jag sömndrucket, jag hade bara underkläder på mej och kände mej lite generad.

- Inget alls, väcker min söta flickvän, det är allt, sa han och hjälpte mej upp.

- Ska du inte på turné eller något annat? Sa jag.

- Jopp, men jag tänkte bara överraska dej med att jag lagat frukost! Sa han.

- Kul, suckade jag och pussade Justin på kinden. Jag gick till badrummet och tog på mej min badrock, sedan gick jag ner tillsammans med Justin till köket. Han hade faktiskt lagat ägg och bacon till både mej och sej själv, konstigt nog.

- Jätte gott, berömade jag när jag smakade ägget och baconen.

- Tack, men jag måste iväg nu, sa han.

¨- Det är okej, turnén är ju snart slut, eller hur? Sa jag.

- Mm, om tre månader, ses då, retades Justin, sedan gick han. Så fort jag klätt på mej ringade jag Ryan.

- Nämen Candie! Eh... jag menar, vem är du? Sa Ryan och skrattade.

- Ååh, Ryan, sa jag. 

- Jag ringer Chaz, vad ska vi hitta på? Frågade Ryan ivrigt.

- Vad sägs om att rida? Sa jag.

- Va? Sa Ryan förvånat. 

- Ja, på hästar, du vet, sa jag.

- Ja, okej, visst! Jag ringer Chaz, ses..? 

- Vid stallet i stan, min moster jobbar där, jag och mina vänner får rida gratis där! Sa jag.

- Okej! Sa Ryan och la på. 

SENARE PÅ STALLET 

Nu stod vi i stallet med min moster Bea.

- Chaz, du heter så va? Sa Moster Bea.

- Ja, sa Chaz.

- Bra, du kan ta Persephone, hon den gråa där borta, fortsatte Moster Bea och pekade på en gråskimmel som nyfiket tittade över boxkanten.

- Okej, sa Chaz sammanbitet och gick fram till Persephone. Men så fort han gick in till henne och hon inte gjorde honom något slappnade han av.

- Du kan ta Bullen, egentligen heter han Brike, men han kallas Bullen, sa Moster Bea och pekade förts på Ryan, sedan på en brun liten ponny som var otroligt tjock, Ryan verkade slappna av när han såg att hans häst var så liten.

- Och du Candie, du kan ta vem du vill, sa Moster Bea och log emot mej.

- Tack, sa jag och kramade henne, sedan gick jag fram till en stor arab valack som hette Rocky, han var min favorit i stallet. Vi sadlade sedan ledde vi ut hästarna på ridbanan och började skritta runt, när vi skulle trava skummpade Ryan på lille Bullens rygg medans Chaz gjorde precis som jag förklarat hur man rider lätt. Ryan vägrade att galoppera med Chaz ville jättegärna testa, så jag visade på Rocky hur man tog en galoppfattning, och Chaz kunde med en gång, snart galopperade vi runt, runt på ridbanan, det var riktigt kul.

Vaje dag därefter spenderade jag med Chaz och Ryan, tilslut var det bara två dagar kvar tills Justin skulle komma. Jag, Ryan och Chaz hade bestämmt oss för att möta Justin på flygplasten allihop, det skulle bli jätte kul!

- VÄNTA! TJEJER! Ropade Justin efter oss, vi sprang därifrån allt vad vi kunde, tårarna rann, FAN JUSTIN!

Jag och Kristen satt på flyget tillbaka till Canada, hon bodde där också.

- Tack för att du följde med, sa jag.

- Ja, tack du också, sa Kristen och log. På flygplasten när vi skiljdes åt brast båda igråt och kramde varandra. På resan hade jag fått hennes telefon nummer och hon mitt, så vi kunde höras av. När jag kom hem ringde jag Alice och bad henne komma över, så fort hon kom kolappsade jag i sängen.

- Kom igen nu, jag stannar i några dagar, upp ur sängen, sa Alice, med det hjälpte inte, det tog flera dagar, till slut ringade Alice till Kristen, hon kom över. Hon såg lika hemsk ut som jag, i några sekunder tittade vi surt på varandra, sedan brast båda i gråt och kramade varandra. När Alice oc Kristen gått hem tre dagar efter hade jag börjat duscha igen, jag klädde på mej och sminkade mej, jag såg ut som jag brukade. Då ringde det på dörren. Jag öppnade, där utanför stod... Justin!

- Vad vill du? Fräste jag.

- Jag älskar dej, Kristen... jag vet inte vad jag höll på mej... sa han.

- Men varför ljög du då? Frågade jag misstänksamt.

- För att jag inte kom på någon lösning just då, men jag lovar, jag älskar dej mest av alla tjejer jag någonsin träffat och någonsin kommer att träffa! Sa Justin.

- Orden du sa, whatever you go, whatever you do, I'll be right with you, var det bara tomma ord? Frågade jag argt.

- Nej, det är ju det jag säger, det spelar ingen roll om du inte förlåter mej, jag älskar dej ändå, sa han och log emot mej.

- Kan jag lita på dej? Frågade jag.

- Ja, sa Justin.

- Okej då, du har en chans till, en chans, sa jag.

- Tack, jag sviker dej aldrig, sa han.

- Tack själv, sa jag.

Sorry för kort men jag tror det är något knäppt med datorn, jaja måste skriva på Iansomerhalderstorys.bloggplasten.se nu...

ses sedan