- Nejdå, du kommer inte märka att jag är arg, sa jag.

- Okej...

- För vi kommer inte ses mer, det här var som sagt din sista chans, jag ger bara två sådana, sa jag surt och la på.

Jag låg i min säng, under täcket, runt mig låg högar med skräp och mitt i allting stod min TV och visade gamla avsnitt av 'Scrubs'.

Min telefon ringde. Jag svarade inte och telefon-svararen gick igång.

- Hej det är Justin! Whatz up? Jag saknar dig, var inte så sur, jag sturlade inte, kom igen, en chans till kan du väl ge mig, puss!

Jag fnös åt honom.

Jag klev upp och gick in i badrummet. Jag duschade och klädde på mig nya kläder.

Sedan ringde jag upp Justin.

- Hej Candie! Sa Justin överlyckligt.

- Hej... sa jag.

- Jag är så ledsen för igår... började han.

- Äh... mummlade jag.

- Snälla du... försökte han.

- Justin, lyssna på mig! Sa jag strängt.

- Ja? Sa han svagt. Jag hörde att han grät.

- Jag förlåter dig, sa jag.

- Va? Tack! Tack! Jag kommer på en gång! Utropade Justin.

Jag skrattade.

- Okej, sa jag och la på.

Justin kom faktiskt med en gång.

- Hej! Sa han glatt.

- Hej, sa jag. Han kramade mig hårt.

- Jag skulle inte kunna byta ut dig mot Clara, aldirg! Viskade han i mitt öra. Jag kramade honom tillbaka.

- Jag skulle inte kunna byta ut dig heller, viskade jag.

- TAck. Sa han allvarligt.

- Inget att tack för, sa jag.

*

Det var mitt under sommarlovet, Justin hade lyckats ta ledigt för att få vara med mig. Vi hade träffat Kristen ett flertal gånger men allting hade flyttit på bra. En annan vi träffat var Clara. Men bara en gång när vi var i gallerian, hon var inte där med sin pojkvän, han hade nog gjort slut efter festen.

- Jag ska ha konsert ikväll, jag bara måste, sa Justin.

- Fattar, sa jag.

- Bra, log han och kramade mig. Jag kramade tillbaka.

Min mobil ringde.

- Måste svara, sa jag och avbröst Justins och min kram.

- Hallå? Sa jag.

- Hej det är Pattie!

- hej! Sa jag.

- är Justin där? Frågade Pattie.

- Ja, sa jag.

- Okej, kan du gå ut ur rummet?

- Eh... ja? Sa jag och reste mig. Justin gjorde desamma men jag gjorde en gest åt honom att sitta kvar. Han nickade och sjönk ner på soffan igen.

- Gå ut ur huset, sa Pattie.

- Varför? Frågade jag.

- Du ska få en överrasking, sa Pattie.

- Okej... sa jag och gick ut.

I samma stund fick jag ett slag i magen och i huvudet, sedan föll jag och allting blev svart.

Hej! JAg tänker byta till blogg.se

Jag har redan fixat alltihopa

Jag lägger kanske in ett inlägg här då och då!

Ja då vet ni!

Ny adress: www.thebieberstorytoyou.blogg.se

(lyssna och läs samtidigt)

När vi var på festen tänkte jag; "Det här ska bli en bra kväll". Men inget blev som jag tänkt mej.... inget alls.

Jag såg Clara och Bryan stå vid bordet där alla bålen var, de pratade i mun på varandra. När Clara fick syn på mig smallnade ögonen en smulla och hon tittade föraktfullt på mej.

 (låtsas att hon är i ett hyfsat mörkt rum, det här är alltså Clara, jag har ändrat hennes utseende så hon ser ut såhär nu!) 

- Hej! Sa jag och gick fram till henne med Justin i släpp tåg.

- Hej! Sa Bryan.

- Hej, sa Clara lite funderamare. Jag Bryan började prata, vi satte oss på en bänk alla fyra men jag pratade bara med Bryan.

Då hördes ett smackade ljud, som när någon kysser varndra, jag och Bryan vände förvånat på våra huvuden och ser att Justin och Clara kysser varndra.

- Vad fan gör du?! Skrek jag och sparkade till Clara på smallbenet. Hon ställde sej ilsket upp, jag gjorde samma sak.

- Vad gör du?! Fräste Clara tillbaka.

- Justin, du har strulat till det för andra gången, det är slut! Väste jag och gick ut från festen.  När jag väl var ute kom tårarna, jag grät och grät som jag aldirg gråtit. Jag torkade tårarna men det kom bara nya.

Jag gick snabbare och snabbare, min ena klack gick av, jag svor, sedan trampade jag i en vatten pöl. Jag grät ännu mera men fortsatte gå.

När jag äntligen kom hem verkte mina fötter, jag hade ont i huvudet av all gråt och jag måste hemsk ut.

När jag kom in såg jag mej i hallspeglen.

Mitt ansikte rann av brunkräm och mascara, mitt hår var rufsigt och av det klarröda läppstiftet fanns bara rester i hudvecken i läpparna kvar. Jag tog av mej den trasiga skon, när jag skulle ta ett steg mot hallbordet gick den andra klacken också av.

Jag kastade den i speglen, sedan sjönk jag ner bredvid spillrona.

Jag stirrade på en trasig bit av speglen, jag tog upp den och kramde hårt. Jag kände ett stick i handflatan, blodet rann ner för handleden, jag grät igen.

Det här skulle ju bli en bra kväll... tänkte jag.

Dagen efter ringde Justin.

- Hej Can! Sa han som inget hade hänt.

- Hejdå, muttrade jag.

- Nej vänta! Jag är ledsen för igår! ROpade han.

- Jaha?

- Men är jag förlåten? Undrade han.

- Det är tyvärr försent för dej och din "vita springare" till ursäkter att säga förlåt nu! Morrade jag.

- Kom igen, du kan inte vara arg för evight.

- Nejdå, du kommer inte märka att jag är arg, sa jag.

- Okej...

- För vi kommer inte ses mer, det här var som sagt din sista chans, jag ger bara två sådana, sa jag surt och la på.

Så hur ska det gå? Tror ni hon går vidare eller vill bli ihop med Justin igen som förra gången? Kommentera gärna!

malesejowsource.com - 02/04 Kid's Choice Awards 2011/gage-golightly-matt-shively-kcas-02" width="240" height="200" />

(har inga bilder orkar inte leta lovar att göra det på nästa inlägg)

Hajen hög efter mej, den lyckades skrapa sina vassa tänder emot mitt ben så blodet rann.

Det sved och nu blev hajen helt galen av bloddoften, den högg vilt och nu var jag säker på att vi skulle dö.

Flickan tjöt och jag desamma, det fanns liksom inget annat att göra. Hajens gap var bara en decimeter ifrån mina ben, den skulle hugga av mej foten, sedan äta mej levande, och som dessert, en liten skraj flickunge. Jag blundade och väntade på hugget, men det kom aldrig. Istället kände jag armar kring mej, plötsligt låg jag och flickan på stranden, jag andades häfigt och med rädsla att svimma. Flickan hostade och spyde vatten.

- Tack, sa jag till våran räddare. Han var brun hårig och log mot mej.

- Varsågod, sa han.

- BRYAN! Skrek en gäll röst. En tjej med långt rött hår kom fram till oss.

- Hej Clara! Sa han och kramade henne.

- Hur kan du kladda med en annan tjej! Fräste hon och slet sej loss.

- Nej, hon höll på att bli dödade av en haj, sa han och log.

- Jamen att kyssa henne var väl onödigt? Undrade Clara.

- Vad sa du? Undrade jag.

- Lugn, jag gjorde bara konstgjord andning! Sa Bryan.

- Du ska få för det här! Sa Clara och tittade surt på mej.

- Jamen, jag vet! Sa Bryan.

- Vadå? Sa Clara.

- För att lösa komfliketen och vara snälla mot varndra så kan du komma på Claras fest imorgon, fortsatte Brayn.

- Om jag får ta med min pojkvän så, sa jag. Något glimmade till i Claras ögon.

- Visst, visst, vad heter han? Sa hon ivrigt.

- Han är Justin Bieber, sa jag.

- VA?!

- Vi kommer om ingen på din fest vet vem han är, eller i alla fall inte är fans! Sa jag.

- Nejdå! Jag lovar! Sa Clara.

- När börjar festen då? Undrade jag.

- Klockan sju imorgon, sa Clara och log, sedan gick hon och Bryan.

Nästa dag hade jag och Justin bestämt oss för att gå på festen. Jag hade satt på mej en lång klänning, en mörkblå. Sedan hade jag på mej silver ringar i öronen, och klackaskor. Jag tog på mej mascara och klarröttläppstift. Justin gjorde sej lät i ordning han med.

- Sådär ja, sa han och log mot sin egen spegelbild.

- Japp, sa jag.

- I know you love me, I know you care... sjöng Justin.

- Gör du jämt så? Sa jag.

- Haha, ja, gammal vana, vet du! Sa Justin och kysste mej.

När vi var på festen tänkte jag; "Det här ska bli en bra kväll". Men inget blev som jag tänkt mej.... inget alls.

Så jag skrev äntligen klart kaptilet, idag började jag skolan och bara så ni vet så kan det bli kanske mer eller mindre uppdatering, vi får väl se! 

- Men...

- Ryan! Jag är SÅ trött, snälla, får jag sova i några timmar till? Sa jag.

- Ja visst! Förlåt! Sa han och la på. Jag somnade om.

Jag satt och tittade på MTV, jag var halv dåsig och höll på att somna. Då ringade min mobil för tionde gången, och för tionde gången var det Ryan. Jag orkade knappt svara.

- Hej Ryan, sa jag trött.

- Hej! Vad gör du? Ska vi hitta på något? Som sagt är jag så ledsen... babblade han.

- RYAN! Avbröt jag. Snälla du, jag vet att du är ledsen, men det är OKEJ! Fortsatte jag.

- Förlåt, var är Justin, sa Ryan.

- Han är på en konsert, sa jag ointersserat.

- Okej, när kommer han hem?

- Ikväll, tror jag, muttrade jag.

- Jaha, okej, jag ska inte störa dej mera, sa Ryan.

- Hejdå! Sa jag.

- Hejdå! Sa Ryan, vi la på samtidigt.  

Efter bara några minuter ringde det igen. Den här gången var det Alice.

- Hej! Sa jag.

- Hej! Sa hon.

- Vad händer? Sa jag och log.

- Jag, Siena och Mina undrade bara om du ville dra till stranden med oss? Sa Alice.

- Ja gärna! Ryan har provoserat mej hela morgonen med att ringa och be om ursäkt för här om kvällen, sa jag.

- Skönt att hänga med de coola tjejerna då, sa Alice och vi skrattade.

En halvimme senare var jag, Alice, Mina och Siena nere vid stranden. En kille med blont hår och surfingbräda. Han var riktigt snygg, Siena skrek nästan högt.

- Ni borde inte vara här, någon har dött´, igen, sa han och gick.

- Dött? Sa jag rätt ut i luften. En badvakt stod längre bort på stranden, jag sprang fram till honom.

- Hej på dej lilla fröken, sa han.

- Vem har dött? Och hur? Frågade jag.

- En tjej som var och surfade med sin pojkvän, han blev attackerad av en haj och dog, sa badvakten.

- Var det han den blonde som precis gick? Han där borta? Frågade jag och pekade på killen som varnat oss, han stod och pratade med Siena, Mina och Alice, han såg verkligen trött ut.

- Ja, sa badvakten.

- Okej, tack! Sa jag och sprang till de andra.

- Sluta! Fräste jag och knuffade undan Siena som stod längst fram.

- Ehum... sa killen.

- Hans flickvän dog precis, hon blev dödad av en haj, väste jag åt Siena och de andra.

- Aaa! Skek någon från vattnet. Vi tittade dit och såg en liten tjej med långt brunt hår som hade en stor gul badring runt sej, bredvid henne såg jag en vass fena som stack upp.

- Åh nej! Viskade jag och hoppade i. Jag simmande allt vad jag kunde, tillslut kom jag fram till flickan. Hon skrek.

- Ta det lugnt, jag ska hjälpa dej, sa jag. Hon nickade. Jag tog henne i famnen och försökte simma in mot land. Hajen hög efter mej, den lyckades skrapa sina vassa tänder emot mitt ben så blodet rann.

Det sved och nu blev hajen helt galen av bloddoften, den högg vilt och nu var jag säker på att jag skulle dö.

- Haha det gjorde susen! Sa jag.

- Candie! Ropade Ryan och började jaga mej runt i huset.

Jag, Chaz, Justin, Ryan och Kristen var på bio, vi såg en film som hette 'Apornas Planet'. Den var riktigt bra faktiskt. När vi stod utanför biografen skulle Chaz gå hem, men vi andra skulle äta på en pizzeria som avrundning.

- En Hawii, en Calsone (stav), en Margerita och en Vezuvio (stav), tack! Sa jag till kocken. Han nickade och ropade beställningarna till de i köket.

- Var det bra så? Undrade han.

- Nej, fyra läsk, sa jag.

- Okej, ta från kylen där, sa han och pekade.

- Mm, tack, sa jag och hämtade en Coka Cola till mej. De andra fick hämta sitt själva. Jag satt mej bredvid Justin. Vi kysste varandra och sedan såg vi uppmuntrande på Ryan och Kristen.

- Azzå vi pussades hela filmen så... sa Ryan.

- Gjorde ni, det märkte inte jag, sa Justin.

- Ni var väl för distraherade (stav) av filmen, sa Ryan.

- Mm, mumlade jag.

När vi senare skulle sklijas åt kysste jag och Justin varnadra som avsked.

- Ska inte ni..? Undrade Justin. Ryan tittade sej omkring, sedan lutade han sej fram, men precis innan kyssen skulle bli av stannade han upp.

- JAG KAN INTE! Skrek han.

- Ryan? Sa jag.

- Jag kan inte, upprepade Ryan, fast lite tystare.

- Vadå kan inte, ni har ju kyssts hela filmen, sa jag.

- NEJ! Jag ljög, jag ljög igår också, vi har ALDIRG kyssts och kommer aldrig göra, jag kan inte kyssas, sa Ryan.

- Va? Sa jag och Justin på samma gång.

- Mm... ni är rysligt arga va? Undrade Ryan.

- Nejdå, men testa och kyss henne! Sa Justin.

- Aldirg, jag är usel, muttrade Ryan.

- Never Say Never, sa jag och så skrattade jag och Justin, som Gunther och Tinka i 'Shake It Up' Aha ha ha, Aha ha ha!

Sedan gick vi hem.

När jag kom hem duschade jag och sedan satte jag på mej mjukisbyxor och en svart t-shirt där det stod "Do You Wanna Be My Boyfriend?"

Under var det tre hjärtan, över de första stod det "Yes" på den andra stod det "Maybe" och på den sista stod det "No". Allt ihop stod i självlysande rosa. Sedan borsta jag tänderna, fönade håret och borstade igenom det. Sedan gick jag och la mej, jag somnade med än gång.

Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringade.

- Hallå? Sa jag trött.

- Hej, det är Ryan! Sa en röst.

- Jaha, hej Ryan, sa jag. 

- Jag har så dåligt samvete för att jag ljög, sa han.

- Men Ryan, det är så okej, det är inget du behöver oroa dej om, sa jag.

- Men...

- Ryan! Jag är SÅ trött, snälla, får jag sova i några timmar till? Sa jag.

- Ja visst! Förlåt! sa han och la på. Jag somnade om.  

When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Jag, Chaz och Justin satt och väntade på att Ryan skulle komma, han hade ringt oss allihop och sagt att han skulle berätta något. Vi var hemma hos Chaz.

Dörren öppnades och Ryan kom in.

- Hej allihop! Sa han och log stressat. Justin och Chaz såg bekymmrat på honom, antgligen log bara Ryan sådär när någonting var fel.

- Vems katt har du kört på med bilen? Frågade Chaz.

- Lägg av, jag har något annat jag kanske borde berättat iförrgår... sa Ryan.

- Att du fått ett jobb eller? Sa jag.

- Nej... jag har en ny flickvän, sa Ryan, alla stirrade på honom.

- WHAT?! Skrek sedan alla på samma gång.

- Men Anna då? Skrek jag.

- Har du hypnoteiserat (stav) henne eller?Undrade Justin.

- Vem är det? Utbrast Chaz.

- Svar på fråga ett, ställd av Candie Greene, jag gjorde slut, svar på fråga två, ställd av Justin Bieber, NEJ! Svar på frågade tre, ställd av Chaz Somers, hon heter Kristen Stewart, sa Ryan.

- Va?! Sa jag och Justin på samma gång.

- Överraskning! Sa en röst,vi vände oss om och där stod Kristen (ni minns Justins strul-tjej?).

- Kristen! Vad kul och se dej! Sa jag och kramde henne.

- Hej Candie! Sa hon till mej, Justin gav hon en sur blick.

- Vad trevligt att du har Ryans flickvän, det här ska bli SÅ kul! Sa jag.

- Mm, sa Kristen.

- Snälla Kristi, får jag prata med dej i enrum? Frågade Justin.

- Kalla mej INTE Kristi, men ja! Sa Kristen, henne sord fick oss andra att skratta.

- Tack! Sa Justin och de gick in i rummet bredvid.

- Känner de varndra? Undrade Ryan.

- De har ett förflutet, ja, sa jag. Man hörde att Kristen skrek, Justin  skrek också, sedan hördes ett brak, ännu ett brak, en krasch och en enorm smäll av en dörr som gick igen.

- Sådär ja, sa Kristen som kommit ut ur rummet. Vi fnissade.

- Men hur träffades ni då? Frågade jag.

- På gallerian för två dagar sedan, sa Ryan.

- Har ni kyssts än? Retades Chaz.

- Ja, sa Ryan,

- Faktiskt många gånger, sa Kristen och log.

- Japp, sa Ryan och log.

- FÅ SE DÅ? Sa jag och skrattade.

- Okej, sa Ryan, men precis som han skulle kyssa henne föll han omkull.

- Ryan?! Ropade jag, Kristen och Chaz. Men Ryan låg orörlig på golvet.

- RYAN! Vakna! Skrek Kristen panikslaget. Justin kom också och började sej över Ryan.

- Vakna kompis, sa ha och viftade med handen ovanför Ryan ansiktet. Ryan andades i alla fall, hans bröstkorg rörd sej upp och ner som den skulle. Jag gick till köket och flydde ett glas med iskallt vatten och hällde över Ryan.

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Skrek han och flög upp.

- Haha det gjorde susen! Sa jag.

- Candie! Ropade Ryan och började jaga mej runt i huset.

- Jag är glad att du är hemma, sa jag.

- Det är jag också, sa han och jag lutade mej emot hans axel.

 Min mobil ringade.

FARFAR O FARMOR

Stod på displayen.

- Det är Candie! Sa jag halv högt i fall de inte skulle höra, det var ju inte unga längre.

- Du behöver inte skrika lilla vän, jag hör dej! Sa farmor.

- Förlåt, sa jagoch skrattade lite.

- Vad sa du? Undrade farmor.

- Förlåt! sa jag lite högre.

- Va?

- FÖRLÅT!! Vrålade jag i luren.

- Jag sa ju att du inte behöver skrika! Sa farmor.

- Vad är det farmor? Sa jag och log.

- Micky ska avlivas ikväll, jag antar att du vill ta ett bra farväl? Sa farmor.

- Va? Nej! Ska han?! Sa jag förskräckt.

- Ja, han är gammal nu, jag är så ledsen, kom över när du vill, sa farmor.

- Jag kommer på en gång, sa jag.

- Okej, vi ses, sa hon. Jag la på, Micky var farmor och farfars hund, han har funnits nästan hela mitt och sitt liv, när han var bara 8 veckor när farmor och farfar köpte honom, jag var 4 då. Han var alltså nu 13 år, rätt gammalt för en hund. Innan jag gick ringde jag Justin och berättade sitvationen (stav) för honom, jag bad honom komma över när jag kom hem.

När jag kom fram till farmor och farfars hus känndes det vemodigt, jag skulle sakna Micky så mycket. Jag gick in och mötes av en gammal och trött Micky som fortfarnade blev glad av att se mej.

- Hej gammle vän, hur är det fatt? Sa jag och klappade honom.

- Jag tar en promenad med honom! Ropade jag till farmor och farfar.

- Okej lilla vän, svarade farfar. Jag tog inte kopplet, det fanns ingen risk att Micky skulle ryma, plus att han aldrig brukar han koppel när man går promenad med honom. Vi gick en bit, inte för långt, men en lagom bit, jag klappade Micky.

- Hej vännen, jag kommer sakna dej, sa jag och kramde honom försiktigt. Han slickade mej i ansiktet. Jag började gråta, han la sitt huvud i mitt knä, där jag satt på huk, gråtandes, där dog han, min lilla fina Micky... Jag kommer alltid att älska dej.

When We Said Forever And Always We Mean It, You Are My Biggest Love, Bye My Old Good Friend...

Någon mer än jag som fick tårar i ögonen... jag vet hur det känns att förlora en hund....