- Nej, jag skulle inte byta detta mot någonting i hela världen, kom nu! Sa jag och kysste Justin.

Vi gick ut i snön, Justin flinade. Jag drog vagnen framför mig med Nina i.

- Vad flinar du åt? Sa jag och skrattade.

- Inget, sa han och kysste mig.

En vecka senare

- Hur fan kan du bara göra så?! Skrek jag till Justin. Han satt på våran stora dubbelsäng och tittade olyckligt på mig.

- Men jag måste, sa han och tittade på mig med sina bruna, vackra ögon. I några sekunder såg jag bara in i dem men sedan kom jag över det.

- Lägg av med det där. Fräste jag.

- Snälla, jag kan inte säga nej! Utbrast han.

- Du kan inte säga nej till en film men du kan säga nej till din familj, muttrade jag.

- Vi behöver pengarna, sa Justin försitkigt.

- Är det din ursäkt?! Du vet mycket väl att vi är stenrika! Vrålade jag. Nina började gråta och jag suckade högt.

- Jag tar henne. Sa han snabbt och gick in i Ninas rum. Han kom snart till baka med våran fortfarande skrikande dotter i famnen.

- Åk och var med på den där jävla filmen då men var inte säker på att jag är här och väntar på dig, morrade jag och gick ut ur rummet, ner i hallen och ut genom dörren i bara tofflor och t-shirt. (och mysbyxor såklart).

Fan ta Justin, hur kunde han bara stunta i oss, efter bara ett år? Visst han hade provfilmat i veckor nu och äntligen fått rollen men ändå, om jag var han så skulle jag tacka nej. Att vi behövde pengarna var en så stor överdrift att det nästan var löjligt.

När jag kom hem igen och gick in i vardagsrummet kändes det nästan som vanligt, förutom klumpen i magen.

- Hej, sa jag till Justin som satt med Nina i soffan och kollade på TV.

- Hej, sa han.

- Förlåt, såklart att du ska spela in filmen... jag... över reagerade bara.... mumlade jag. Att ljuga för Justin var inte alls kul, men jag var tvungen.

- Säkert? Sa han och flyttade den sovande Nina till filten bredvid sig.

- Ja, sa jag sammanbitet. Han log och kysste mig. Jag besvarade hans kyss och log mot han.

- Jag älskar dig vad du än gör, sa jag.

- Och jag dig, vad du än gör, sa han och kramade mig, hårt och länge.

2 dagar senare

Nina grät och grät. Hon ville verkligen inte att "papa" som hon sa skulle åka.

- Han kommer ju snart hem, sa jag och tittade på Justin. Eller hur? Tillade jag.

- Såklart, om två månader sisodär, sa han glatt.

- Okej, vi ses då, mumlade jag.

- Aa, vi ses då! Sa han och kramade mig. Han gav både mig och Nina en var sin adjökyss. Ninas på pannan och min på munnen.

- Hejdå. Viskade jag.

- Hejdå, sa han och sedan var han borta.